Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ge fullt skatteavdrag för hemmakontoret

Att köpa din egen utrustning till hemmakontoret gör att du hamnar i en svår sits. Detta eftersom bara delen över 5 000 är avdragsgill, skriver Peter Johansson, vd på kontorsmöbelföretag.
Publicerad
Colourbox
Att ha ett fungerande hemmakontor borde inte vara en ekonomisk fråga. Det anser Peter Johansson, vd DPJ Workspace, som vill se förändrade skatteregler för hemmajobbarna. Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Många arbetar i dag hemifrån till följd av Coronapandemin. Folkhälsomyndighetens rekommendation är att företagen i möjligaste mån ska fortsätta låta de anställda arbeta på distans.

 

För att kunna arbeta hemifrån behöver det finnas någon slags arbetsplats. Arbetsgivaren har enligt lag en skyldighet att se till att arbetsmiljön är god. Detta gäller även för en kontorsplats i hemmet. Reglerna säger vidare att om arbetsgivaren inte införskaffar möbler och annan utrustning till den anställdas hemarbetsplats kan denne yrka avdrag för egna inköp i sin inkomstdeklaration.

Här uppstår ett problem som nu behöver hanteras snabbt. För att ett avdrag för hemmakontor ska godkännas krävs att utgiften är nödvändig för intäktens förvärvande. Avdrag medges sedan bara för den del som överstiger 5 000 kronor. Nödvändigheten kan nog oftast visas, men beloppsgränsen leder till flera olyckliga konsekvenser.

I de fall arbetsgivaren av något skäl, kanske okunskap, nonchalans eller bara ren snålhet, inte köper in utrustning till hemmakontoret så hamnar den anställda i en svår sits. Antingen tvingas denne lägga en ganska stor summa på att ordna arbetsplatsen i hemmet eller så blir det en miljö som är dåligt anpassad för arbete, med de hälsorisker som det medför.

Bestämmer sig den anställda då för att själv köpa in det som behövs till hemmakontoret kan bara den del som överstiger 5 000 kronor tas upp till avdrag i deklarationen. Samtidigt får statskassan in moms på hela inköpskostnaden.

Följden blir därmed en stor obalans i fråga om vem som får bära kostnaden för att minska smittspridningen i samhället. Den anställda tvingas ensam betala hela kostnaden för hemmakontoret, medan staten som rekommenderat att vi alla bör arbeta hemifrån, inte betalar någonting.

Att kunna ha ett fungerande hemmakontor borde inte vara en ekonomisk fråga. Ett ordentligt och ergonomiskt anpassat kontor minskar inte bara smittspridningen, utan även risken för sjukskrivningar. Det betyder i sin tur också lägre kostnader för statskassan.

Dessa skatteregler skapades naturligtvis långt innan pandemin. Men med tanke på de uppoffringar som både privatpersoner och företag tvingas göra i dessa tider vore det rimligt att regelverket tog hänsyn till rådande läge.

Inför kommande deklaration bör Skatteverket få i uppdrag att justera reglerna för hemmakontor så att hela summan blir avdragsgill. Då behöver inte anställda vara lika beroende av en förstående arbetsgivare och det blir en bättre balans i hur kostnaden för hemmakontoren fördelas mellan staten och den enskilde.

Det ligger i allas intresse att rekommendationerna om hemarbete följs. För att kunna ske på ett säkert sätt och vara en möjlighet för alla på lika villkor behöver avdragsreglerna för hemmakontor förändras. Det vore en välkommen present från Magdalena Andersson till Sveriges hemarbetare.

/Peter Johansson, vd DPJ Workspace

Tidigare debattartiklar hittar du här

Skriv för Kollega Debatt

Kontakt:  
lina.bjork@kollega.se eller niklas.hallstedt@kollega.se

Läs mer: Så skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Vi köper ut människor istället för att laga arbetsmiljön

När människor försvinner istället för att problemen löses, förlorar verksamheter erfarenhet, kompetens och mod. En tystnadskultur växer fram där signalen är tydlig: anpassa dig eller lämna, skriver organisationskonsulten Sofia Olsen.
Sofia Olsen Publicerad 10 mars 2026, kl 09:15
Anställda köps ut istället för att laga arbetsmiljön
Istället för att ta tag i arbetsmiljöproblemen på en arbetsplats, väljer många arbetsgivare utköp av anställda som en snabb lösning, skriver Sofia Olsen. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Antalet utköp från svenska arbetsplatser ökar. Samtidigt stiger den psykiska ohälsan och personalomsättningen. Det är svårt att inte se sambandet här. 

Istället för att åtgärda arbetsmiljöproblem ser vi hur organisationer allt oftare löser konflikter genom att köpa ut medarbetare. Den som larmar, ifrågasätter eller försöker förbättra strukturer riskerar att betraktas som problemet. Och när arbetsmiljön blir ohållbar väljer många till slut att ge upp – de slutar, byter jobb, blir utköpta eller sjukskrivna.

Detta är inte individuella misslyckanden. Det är strukturella symptom.

Sofia Olsen ser att utköpen ökar bland Sveriges arbetsplatser

Arbetsmiljöfrågor reduceras till personfrågor. Stress, konflikter och ohälsa individualiseras – trots att orsakerna ofta är organisatoriska. Utköp presenteras ibland som smidiga lösningar. I verkligheten är det ofta kvitton på att arbetsgivare misslyckats med sitt arbetsmiljöansvar. Att köpa ut en person förändrar inte arbetsbelastning, ledarskap eller kultur. Det skjuter bara problemet vidare – till nästa anställd.

Signalen är tydlig: anpassa dig eller lämna

Samhällskostnaderna är enorma. Sjukskrivningar, kompetensflykt och rekryteringskaruseller dränerar både organisationer och välfärd. Ändå fortsätter vi att behandla symptomen istället för orsaken.

Vi behöver en arbetsmarknad där arbetsmiljöproblem tas på allvar innan människor går sönder. Där skyddsombud, HR, chefer och medarbetare känner till lagstiftning och föreskrifter, blir tagna på allvar och ges utrymme att agerar, helst förebyggande. Där kunskap om organisatorisk och social arbetsmiljö är lika självklar som ekonomisk styrning.

Vi kan inte fortsätta köpa tystnad. Vi måste börja reparera systemen.

Sofia Olsen, Frilansande organisationskonsult

Debatt

Debatt: Risk för mobbning när debatten är hård

En samhällsdebatt som delar in människor i "vi" och "dem" riskerar att följa med in på arbetsplatserna. Vi måste alla ta vårt ansvar att motverka polarisering av människor, skriver Oscar Fredriksson och Stefan Blomberg.
Stefan Blomberg Publicerad 3 mars 2026, kl 09:15
Sprickor i marken
En polariserande samhällsdebatt kommer att påverka hur vi pratar med varandra på arbetsplatsen, skriver Stefan Blomberg och Oscar Fredriksson.

Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Polariseringen i samhällsdebatten håller på att normalisera ett klimat där förenklingar, överdrifter och personangrepp tränger undan saklighet och demokratiska samtal. Det finns stöd i arbetsmiljöforskningen att dagens debattklimat också riskerar att få konsekvenser när det gäller arbetsmiljön på våra arbetsplatser. 

Stefan Blomberg

Totalitära anspråk måste alltid bekämpas oavsett om de kommer från höger, vänster eller från ovan och oavsett om agitatorerna är klädda i brunt, rött, grönt eller svart. Vi behöver bryta polariseringen och hitta en väg tillbaka till en mer respektfull saklighet i debatten.

Ett samhälle kan inte byggas på polemik och retorik utan det krävs att vi skiljer mellan åsikter och fakta, och är hederliga nog att inte förvanska och vinkla all information i enlighet med vad som passar in i vår världsbild. Det spelar ingen roll vem som begår övergreppen utan man kan samtidigt vara kritisk mot exempelvis Trump, ICE, Putin, Netanyahu, Hamas och ayatollorna i Iran. Vi behöver stå upp för skyddet av demokratiska processer och mänskliga rättigheter oavsett vem som utmanar dem.

Medarbetare börjar undvika kollegor med ”fel” åsikter 

Genom en polarisering av debattklimatet där oliktänkande inte längre ses som meningsmotståndare utan som fiender blir det okej att förvränga fakta och sprida halvsanningar i stället för att möta argument. 

Oscar Fredriksson

Användandet av av uttryck som "vi mot dom" kombinerat med misstänksamhet kring motiv och avsikter baserat på utseende, grupptillhörighet, åsikt eller etnicitet gör både samhällsdebatt och arbetsplatser dysfunktionella. En allt mer polariserad samhällsdebatt innebär också risker för ökade motsättningar, tystnadskultur, kränkningar och trakasserier på våra arbetsplatser. 

Forskning om polarisering i arbetslivet visar att medarbetare börjar undvika kollegor med ”fel” åsikter och att risken för utfrysning, motsättningar och mobbing ökar. När samhällsdebatten uppmuntrar till moraliskt förakt mot motståndaren följer det beteendet också med in på arbetsplatsen och skapar risk för både ökade konflikter och lägre produktivitet. 

En polariserad samhällsdebatt innebär risker för ökade motsättningar på våra arbetsplatser

Ett väl fungerande arbetsliv förutsätter att vi kan skilja mellan person och åsikt, mellan fakta och mellan konflikt och fiendskap. När de gränserna suddas ut riskerar arbetsplatser att bli arenor för samma destruktiva polarisering som dominerar delar av samhällsdebatten.

I en tid där både sociala medier och den omgivande debatten premierar allt hårdare tonläge behöver vi alla ta ansvar för vårt eget agerande och inte okritiskt bidra till att fördjupa dagens destruktiva polarisering. Det vinner vi alla på, både i samhället och på arbetsplatsen. 

/Stefan Blomberg, fil.dr, forskare/leg.psykolog, vd Whole AB 

/Oscar Fredriksson, jurist och fil.kand. i socialpsykologi, chefsjurist Whole AB

Debatt

Debatt: Arbetsförmedlingen mötte mig som en människa

Mitt i strukturer och regelverk måste det finnas mänsklighet. Att peppa istället för att ifrågasätta. Men för att nå dit måste vi stå på samma sida – Arbetsförmedlingen och arbetssökande, skriver Sabrina Johansson.

Sabrina Johansson Publicerad 24 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen och arbetssökande behöver stå på samma sida i arbetslivet. Foto: Johan Nilsson/TT/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det talas ofta om arbetslöshet i siffror. Men mellan siffrorna finns människor som kämpar. Jag är en av dem just nu.

Sabrina Johansson

Jag bär med mig erfarenhet, driv och ett starkt nätverk. Jag har arbetat i tekniska roller och inom IT-säkerhet, utbildat och byggt relationer som betyder mer än bara titlar. På min fritid driver jag en podd och engagerar mig ideellt. Det är i det ömsesidiga, i givandet och tagandet, som något verkligt värdefullt uppstår. Där utvecklas både människor och möjligheter.

Och ändå befinner jag mig i mellanrummet. Det är en märklig plats. Man kämpar. Man tror. Man fortsätter även när svaren dröjer.

Mitt i allt kämpande måste det också finnas glädje

När jag hade mitt första samtal med Arbetsförmedlingen förberedde jag mig på att bli granskad. Som om jag behövde visa att jag gör allt. Söker jobb, går på intervjuer, har stöd från Trygghetsrådet, jobbcoach och nätverkar. Det är sårbart att vara kapabel och samtidigt behöva redogöra för sin kamp. Men samtalet blev något annat.

Handläggaren sa: 

”Fortsätt göra det du redan gör. Och glöm inte att fokusera på det som ger dig glädje och energi – för det behövs för att orka.”

De orden blev viktiga för mig. För mitt i allt kämpande måste det också finnas glädje. Mitt i strukturer och regelverk måste det finnas mänsklighet. Samtidigt vet jag att alla upplevelser inte är likadana. Det finns de som känner sig ifrågasatta. Det finns processer som kan bli mer mänskliga. Det behöver vi prata om utan att ställa oss på varsin sida. För det är inte två motparter. Det är två världar som behöver mötas.

Som arbetssökande behöver vi fortsätta våga:

Våga nätverka. Våga testa. Våga utvecklas. Våga fråga. Våga ta dialog inte för att bevisa vårt värde utan för att hålla oss i rörelse.

Varje samtal är ett möte med en människa som redan kämpar

Som myndighet behöver man fortsätta skapa struktur och rättssäkerhet. Men också komma ihåg att varje samtal är ett möte med en människa som redan kämpar. Förtroende byggs inte i rapporter. Det byggs i relationer. I mellanrummet mellan kompetens och anställning formas något. Uthållighet. Ödmjukhet. Nya vägar.

Och kanske är det just där bron byggs mellan kamp och förståelse, mellan system och människa. Där kan både den arbetssökande och myndigheten vinna. Inte bara ett jobb. Utan något större. Framtidstro. 

/Sabrina Sabina Johansson, TechQueen