Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Folkhälsan behöver nya förutsättningar 

Staten borde stötta arbetsgivare som vill arbeta mer med rehabilitering och förebyggande hälsoarbete, skriver Malin de Maré, Sverigechef på Avonova.
Publicerad
Till vänster tärningar med glada och ledsna ansikten, till höger Malin de Maré, Sverigechef på Avonova.
Att fokusera på stödinsatser för psykisk ohälsa med särskild betoning på yngre personer i arbetslivet är en viktig pusselbit för att förbättra folkhälsan, skriver Malin de Maré, Sverigechef för Avonova.
Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Trenden när det gäller fysisk och psykisk hälsa i samhället är oroande, inte minst med minskad fysisk aktivitet och allt fler yngre människor som mår dåligt. Företagshälsovården arbetar redan i dag med att förebygga ohälsa, till skillnad från den offentligt finansierade hälso- och sjukvården som är inriktad på sjukdom.

Samtidigt kan vi bidra i ännu större utsträckning om förutsättningarna förändras. Nu är det viktigt att regeringen går vidare med förslag från tidigare utredningar, och stärker företagshälsovårdens möjlighet att bygga ett mer välmående Sverige.

Det finns anledning att fundera över svenska folkets mående under 2023. Inom företagshälsovården ser vi till exempel en utveckling med ökade beroendetester och rehabiliteringsinsatser när det gäller drogproblem. Vi ser även en utbredd psykisk ohälsa, inte minst bland yngre. Utöver personligt lidande innebär ohälsan även stora kostnader för både arbetsgivare och staten i form av sjukskrivningar och vårdbesök. Med de här växande utmaningarna för samhället, kan företagshälsovården spela en ännu mer viktig roll på vägen mot ett hållbart arbetsliv.

Vi ser en utbredd psykisk ohälsa

En utvecklad företagshälsovård handlar inte bara om provtagning, sjuktal och rehabilitering, utan lika mycket om att arbeta förebyggande för att skapa välmående medarbetare och hållbara arbetsplatser. Företagshälsovården gör redan i dag stora insatser för folkhälsan, men vi tycker också att fler människor runt om i Sverige bör få tillgång till stöd, vilket i sin tur kräver ett tydligare offentligt uppdrag som gynnar arbetsgivare.

Därför var det mycket positivt att den utredning som avslutades i slutet av sommaren 2022  föreslog ett tillägg till arbetsmiljölagen när det gäller företagshälsa. Bland annat ska lagen ha krav på att arbetsgivaren bedömer behovet av att anlita företagshälsovården i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

I nuläget bekostar arbetsgivaren alla insatser som företagshälsovården genomför, trots att resultaten gynnar hela samhället i form av en bättre folkhälsa. I värsta fall leder det nuvarande systemet till godtycklighet, där enskilda arbetsgivare kan prioritera hur de vill arbeta med dessa frågor. Tyvärr uppfylls inte alltid kraven i arbetsmiljölagen, vilket kan innebära att rätt insatser på arbetsplatsen och för enskilda medarbetare uteblir.

Det nuvarande systemet leder till godtycklighet

Visserligen finns en politisk enighet om vikten av ett hållbart arbetsliv, men samtidigt är verkligheten sådan att många organisationer inte har möjlighet att lösa de arbetsmiljö- och hälsoutmaningar de står inför. Vi kan inte ha en fortsatt situation, där vissa medarbetare är lyckligt lottade och har en arbetsgivare som erbjuder proaktiv företagshälsovård, samtidigt som andra går miste om hälsofrämjande insatser och löper högre risk för framtida sjukdom. Fler personer måste få tillgång till förebyggande hälsoinsatser via arbetsgivaren och det råder inget tvivel om att en vidareutveckling av systemet krävs.

Företagshälsovården är redo att bidra till ett hållbart arbetsliv i ännu högre grad, men då krävs politiska beslut som gynnar arbetsgivaren och deras medarbetare. Utöver det förslag på förebyggande arbete som den statliga utredningen lagt fram föreslår vi därför att följande delar utvecklas framåt:

  • Arbetsgivarnas roll i folkhälsoarbetet behöver stärkas genom ett nytt system för ekonomiskt stöd från staten.
  • Underlätta för småföretag med begränsade ekonomiska resurser att bedriva förbyggande hälsoarbete.
  • Genomför fler riktade subventioner till eftersatta branscher och låglöneyrken.
  • Inför särskilt stöd för de arbetsgivare som vill arbeta mer omfattande med rehabilitering.
  • Fokusera på stödinsatser för psykisk ohälsa med särskild betoning på yngre personer i arbetslivet.


/Malin de Maré, Sverigechef företagshälsan Avonova 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Duktighetsfällan – när de starkaste täcker upp

Vi lär chefer att prioritera bättre, sätta gränser och återhämta sig. Men när kraven är större än resurserna räcker inte mer självledarskap. Då måste vi också våga granska organisationen, skriver Pernilla Norberg.
Pernilla Norberg Publicerad 10 november 2026, kl 05:55
Det finns en paradox i yrkeslivet. Ju mer kompetent och ansvarstagande en människa är, desto längre kan hon ibland kompensera för brister runt omkring sig, skriver Pernilla Norberg. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

”Jag borde klara det här.” Jag har hört kompetenta och erfarna ledare säga det många gånger. Jag har också sagt det själv. Jag är ju chef. Jag har erfarenheten. Utbildningen. Mandatet. Jag borde kunna prioritera bättre, sätta tydligare gränser och hantera min arbetsbelastning.

Efter mer än 30 år i ledande roller, bland annat som rektor, chef och interimledare, har jag blivit alltmer intresserad av vad som händer innan den meningen uttalas. För ibland har vi redan gjort ett tankefel. Vi har tagit en komplex organisatorisk situation och gjort den till en fråga om individens förmåga att hantera den.

Jag arbetar själv med självledarskap och tycker att det är en viktig del av ett hållbart arbetsliv. Vi behöver kunna prioritera, sätta gränser, förstå våra egna mönster och ta ansvar för det vi faktiskt kan påverka. Men det finns en gräns. 

För vad händer när det inte längre handlar om hur jag prioriterar, utan om att det helt enkelt finns för mycket att prioritera? Vad händer när arbetsuppgifter läggs till utan att något tas bort? När ansvaret ökar men resurserna inte gör det? När återhämtningen mest går åt till att bli tillräckligt återställd för att klara nästa likadana vecka? Då behöver vi sluta fråga enbart hur individen ska bli bättre på att hantera situationen.

Vad händer när det inte längre handlar om hur jag prioriterar, utan att det finns för mycket att prioritera?

Arbetsmiljöverket är tydligt med att organisatorisk och social arbetsmiljö bland annat handlar om balans mellan krav och resurser. Arbetsgivaren ansvarar för att organisera, leda och fördela arbetet så att arbetsmiljön är god. Myndigheten konstaterar också att obalans mellan krav och resurser inte kan lösas genom ständiga omprioriteringar eller genom att enbart hänvisa till återhämtning. 

Du kan inte självleda bort en ohållbar organisation. Och nej, du kan inte yoga bort den heller. Det säger jag som faktiskt har drivit yogastudio.

Yoga, återhämtning och andning kan vara värdefullt för människan. Men det skapar inte tydligare mandat, rimligare arbetsmängd eller tillräckliga resurser.

Det finns dessutom en paradox som jag sett många gånger under mitt yrkesliv. Ju mer kompetent och ansvarstagande en människa är, desto längre kan hon ibland kompensera för brister runt omkring sig. Hon löser. Täcker upp. Tar ett samtal till. Jobbar lite längre. Fångar det som faller mellan stolarna. Och verksamheten fortsätter fungera. Åtminstone på ytan. Men någonstans behöver vi våga fråga: Fungerar organisationen eller fungerar den därför att några människor hela tiden kompenserar för det som inte fungerar?

Du kan inte självleda bort en ohållbar organisation

Det är en obekväm men viktig skillnad. För när den som alltid säger ”jag fixar det” till slut inte gör det längre, blir problemet plötsligt synligt.

Jag tror att vi behöver bli betydligt bättre på att skilja mellan tre nivåer:

Människan. Ledarskapet. Organisationen.

Människan behöver ta ansvar för sina val, gränser och beteenden. Ledaren behöver ta ansvar för sitt ledarskap och det hon faktiskt kan påverka. Organisationen behöver ta ansvar för de förutsättningar människor förväntas prestera inom. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom.

Arbetsmiljöverkets regler säger också att chefer inte bara behöver kunskap om hur ohälsosam arbetsbelastning ska förebyggas. De behöver förutsättningar att omsätta kunskapen i praktiken, däribland rimlig arbetsbelastning, stöd och tillräckliga befogenheter. 

Därför vill jag att vi slutar nöja oss med frågan: Hur får vi våra chefer och medarbetare att bli mer hållbara?

Och börjar ställa den betydligt mer krävande frågan: Hur skapar vi organisationer där människor faktiskt har förutsättningar att hålla?

För organisationen har ansvar för förutsättningarna. Ledaren har ansvar för sitt självledarskap. Hållbart ledarskap kräver båda.

Pernilla Norberg, föreläsare, författare, ledarskapsutvecklare