Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Släpp semesterns alkoholvanor

Under semestern dricker vi både mer och oftare. Enligt en undersökning vi låtit göra dricker många så mycket att de ifrågasätter sina egna vanor. Men det finns bra sätt att dra ner på sin konsumtion och inte ta med sina sommarvanor in i hösten, skriver Karin Hagman, vd för IQ.
Publicerad
Colourbox
Var tredje svensk drack alkohol tre till fyra dagar i veckan under sommarsemestern, visar IQ:s undersökning Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Enligt en undersökning som vi på IQ tagit fram med hjälp av Kantar Sifo drack drygt var tredje svensk alkohol tre till fyra dagar i veckan eller oftare under semestern.

Det är inte konstigt att vi dricker mer alkohol när vi är lediga. Vi umgås mer med varandra, ofta över ett glas vin eller en öl, vi har färre tider att passa och färre förpliktelser. Att gå in i semesterläge behöver inte vara ett problem. Men när hösten och vardagen är tillbaka kan det lätt bli så att våra semestervanor följer med.

För att behålla semesterkänslan blir det kanske några glas vin efter jobbet även i september och fler after work än vanligt i år för att du och kollegorna är vaccinerade? De flesta klarar av att på egen hand minska sin alkoholkonsumtion igen efter semestern, men inte alla. Det kan leda till problem, både på kort och lång sikt, och både för dig själv och personer i din omgivning.

Att gå in i semesterläge behöver inte vara ett problem

Vår undersökning visar alltså att var tredje svensk dricker alkohol tre till fyra dagar i veckan eller oftare under semestern. Och fler än var tionde drack så mycket att de ifrågasatt sina egna vanor. Lika många säger att de har påverkats negativt av andras alkoholkonsumtion under semestern.

Många upplever att alkohol kan sätta guldkant på såväl semester som vardag. Samtidigt vet vi att alkohol inte alltid bidrar till att göra varken vardag eller semester härligare. Därför är det viktigt att reflektera över sina egna alkoholvanor och hur de påverkar dig själv och personer i din omgivning.

Vill du dra ner på din konsumtion? Här är mina tips:

  1. Fundera över varför du vill dricka mindre. Vad skulle bli bättre då?
  2. Sätt upp ett mål för hur du vill dricka, till exempel antal glas per vecka.
  3. Skriv ner dag för dag hur du dricker, så får du en bild av i vilka situationer du dricker och hur mycket det blir. Utvärdera efter ett par veckor.

Om det är svårt att skära ner på konsumtionen på egen hand finns det bra hjälp att få. Vi på IQ har Alkoholprofilen, ett digitalt självtest där du enkelt och anonymt kan få koll på dina alkoholvanor och tips för att förändra dem. Mer stöd finns hos Alkoholhjälpen, 1177 Vårdguiden eller Alkohollinjen.

Genom att reflektera över hur vi dricker och umgås runt alkohol minskar risken för att vi själva eller någon vi tycker om far illa. Låt oss sikta på en höst med ett smartare förhållningssätt till alkohol.

Karin Hagman, vd IQ, som är ett fristående dotterbolag till Systembolaget.

Tidigare debattartiklar hittar du här.

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tjänstemannafacken måste få tillbaka sina tänder

Ett stort medlemsantal betyder inte automatiskt facklig styrka. Tjänstemannafacken måste komma närmare arbetsplatserna om de vill påverka på riktigt, skriver Kari Parman.
Kari Parman Publicerad 22 september 2026, kl 05:57
Facket
Solidariteten mellan facken måste återupprättas, skriver Kari Parman. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Den svenska fackföreningsrörelsen byggde på en enkel idé: ensam är arbetstagaren svag, tillsammans är vi starka. Ändå har något hänt. För många tjänstepersoner har facket gradvis gått från att vara en kraft på arbetsplatsen till att bli en serviceorganisation vid sidan av arbetslivet.

Det borde bekymra oss.

Vårt arbetsliv har förändrats dramatiskt. Då borde det fackliga behovet vara större än någonsin.

Vid omorganisationer, ökad arbetsbelastning eller försämrade villkor borde arbetstagarsidan kunna agera gemensamt

Men tjänstemannafacken står inför en särskild utmaning: hur förvandlar man ett stort medlemsantal till verklig kollektiv styrka?

En del av svaret finns i fackföreningsrörelsens fragmentering. På många arbetsplatser finns flera organisationer som företräder olika grupper. Det skapar också konkurrens om medlemmar och resurser. Arbetsgivaren har ett tydligt mandat. På arbetstagarsidan kan flera organisationer stå bredvid varandra och bevaka sina revir.

Arbetsgivaren ser däremot arbetstagarsidan som en motpart. Det borde tjänstemannafacken också göra.

Alla förbund måste inte slås samman. Olika yrkesgrupper behöver olika kompetens och avtalslösningar. Men vid omorganisationer, ökad arbetsbelastning, ny teknik eller försämrade villkor borde arbetstagarsidan kunna agera gemensamt.

Här finns något att lära av andra europeiska fackliga rörelser. I exempelvis Belgien, Frankrike och Italien är kollektiv mobilisering och strejker betydligt vanligare och mer offensiva än i Sverige. Danmark visar samtidigt att en stark facklig kultur kan kombineras med hög organisationsgrad. Sverige behöver inte kopiera dessa modeller. Men vi kan lära oss att facklig styrka inte bara handlar om medlemsantal, utan om vad man är beredd att göra med den kollektiva kraften.

Den svenska modellen bygger på förhandling och kompromiss. Det är en styrka. Men kompromiss får inte förvandlas till konflikträdsla. En förhandling blir balanserad först när båda parter vet att den andra faktiskt har kraft att säga nej.

Därför måste solidariteten mellan facken återupprättas.

Fler aktiva medlemmar behövs, inte bara inför avtalsförhandlingar utan varje dag

När ett tjänstemannaförbund möter ett problem borde det inte automatiskt betraktas som det förbundets problem. När arbetsgivaren ökar pressen på en grupp kan nästa grupp stå på tur. När arbetsmiljön försämras, AI förändrar arbetsuppgifter eller arbetstillfällen försvinner är det inte en fråga för ett enskilt förbund. Det är en fråga för hela arbetstagarsidan.

Facklig solidaritet kan inte bara vara ett vackert ord i kongresshandlingar. Den måste märkas på arbetsplatsen.

Samtidigt måste tjänstemannafacken våga ställa en obekväm fråga: Har medlemskapet blivit för mycket service och för lite organisering?

Juridisk rådgivning, försäkringar och medlemsservice är viktiga. Men facket skapades inte som en försäkringsprodukt. Det skapades som en maktorganisation. En försäkring hjälper när något gått fel. En stark fackförening ska bidra till att arbetstagaren inte behöver stå ensam när arbetsgivaren förändrar villkoren.

Tjänstemannafacken måste därför närmare arbetsplatsen. Mer organisering, mer medlemsinflytande och fler aktiva medlemmar behövs, inte bara inför avtalsförhandlingar utan varje dag.

För tjänstepersoner är arbetslivet ofta individuellt. Karriär, prestation och ansvar har blivit individuella frågor. Men arbetsmiljö, arbetstid, lönestrukturer, digital kontroll, kompetenskrav och anställningstrygghet är fortfarande kollektiva frågor.

Det är där facket måste återta sin roll.

Vi behöver inte fler fackliga revir.

Vi behöver en starkare arbetstagarsida.

Tjänstemannafacken har fortfarande medlemmarna, resurserna och möjligheten att påverka. Det som behövs är modet att använda den kollektiva styrkan.

Den svenska fackföreningsrörelsen är fortfarande en tiger.

Men det är hög tid att tjänstemannafacken får tillbaka sina tänder.

/Kari Parman, debattör och för detta fackligt förtroendevald i Unionen.