Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Facken kräver 3 procent högre löner

Facken inom industrin räknar med sämre tillväxt de kommande två åren. Trots det anser de att det finns utrymme för löneökningar på 3,0 procent nästa år.
– Det är viktigt att våra medlemmar får mer pengar i plånboken, säger Martin Linder, ordförande i Unionen.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 4 november 2019, kl 15:27

I dag, måndag, presenterade de fem fackförbunden inom industrin sina krav inför nästa års avtalsrörelse. Facken vill se ett ettårigt avtal med löneökningar på 3,0 procent. Dessutom vill de se ökade avsättningar till flexpensionen och förbättringar på arbetsmiljöområdet.

Martin Linder, ordförande för Unionen, vill inte gradera vilka krav som är viktigast.

– Det är viktigt att vi nu ställer lönekrav som gör att våra medlemmar får mer pengar i plånboken. Det är jätteviktigt att få fortsatta avkastningar till våra flexpensionssystem, men det är också viktigt med de krav som vi har ställt på jämställdhets- och arbetsmiljöområdet, säger han.

Inför avtalsrörelsen har konjunkturen diskuterats flitigt. Arbetsgivarsidan anser att konjunkturen är på väg att mattas av – vilket i så fall motiverar lägre löneökningar. Fackförbunden anser dock att 3,0 procent är en rimlig ökning.

– Vi jagar inte högsta möjliga löneökning när konjunkturprognoserna pekar uppåt och vi jagar inte lägsta möjliga löneökning när konjunkturprognoserna pekar nedåt. Vi försöker hitta de långsiktigt bästa löneökningarna, säger Martin Linder.

Hur stor är klyftan mellan facken och arbetsgivarsidan den här gången?
– Jag har aldrig hört, oavsett konjunkturläge, att arbetsgivarsidan tycker något annat än att vi borde sänka löneökningstakten så jag förväntar mig att de gör det den här gången också.

Läs mer: "Orealistiskt höga krav"

Fackförbunden inom industrin kräver oftast antingen ett ettårigt eller ett treårigt avtal. Den här gången blev det ett ettårigt. Men enligt Martin Linder kan det ändras i de kommande förhandlingarna med arbetsgivarna.

– Vi formulerar krav utifrån ett ettårsperspektiv. Får vi till ett ettårsavtal tycker vi att det här är rimliga lösningar. I förhandlingarna med arbetsgivarna kan det dyka upp saker som gör att det finns förutsättningar att teckna ett längre avtal.

Hur ska ni underlätta för klubbar på företag som går bra att få något utöver det centrala avtalet?
– Det handlar om att se till att det blir facklig verksamhet där det inte finns i dag och att stärka och utveckla det fackliga arbete som redan finns på många arbetsplatser inom industrin.

Har de anställda fått för lite av företagens vinster under de tre senaste åren?
– Jag tror inte att vi ska ha det bakåtblickande, efterkloka perspektivet. Vi tecknade avtal för tre år sedan med det vi då trodde var rätt. Nu tar vi tag där vi står. Det är alltid lätt att i efterhand säga att vi borde gjort si eller så.

Inte heller Marie Nilsson, ordförande för IF Metall, ville gå med på att de satte för låga krav förra avtalsrörelsen.

– Vi har haft en sysselsättning som varit all time high, vi har också sett till att svensk industris konkurrenskraft har stärkts. Med tanke på de parametrarna så har vi legat rätt, säger hon och får medhåll av Per-Olof Sjöö i GS:

– Det unika för Sverige är att vi under en lång rad år har kunnat leverera reallöneökningar till våra medlemmar. Det är ganska unikt under så lång tidsperiod.

Ulrika Lindstrand, Sveriges Ingenjörer, betonade också att det centrala avtalet är ett golv.

– Det är inte meningen att Märket, som vi sätter centralt, ska vara ett tak. Om man slaviskt följer den siffran på varje företag och för varje individ då fungerar inte våra lokala avtal längre. Att vi inte fått ut mer under en högkonjunktur får vi skjuta tillbaka till arbetsgivarna på lokal nivå, det är också deras ansvar att våra avtal följs.

Industrin sätter märket

Unionen utgör tillsammans med Sveriges Ingenjörer och LO-förbunden IF Metall, Livs och GS de fack som tillsammans lägger fram krav på lönehöjningar inom industrin. Kravet fungerar som en norm, ”märket”, för andra fackförbund. Anledningen är bland annat att industrin är internationellt konkurrensutsatt.

Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna