Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Allt tuffare få till ökande reallöner

Reallöneökningar åt medlemmarna är ett återkommande fackligt krav i avtalsrörelserna. Men de senaste åren har reallönerna stigit allt mindre.
Niklas Hallstedt Publicerad 21 augusti 2019, kl 15:07

Tittar man tillbaka på de senaste tio åren är det bara en gång, i samband med finanskrisen 2011, som de privatanställda tjänstemännens löneökningar inte varit högre än inflationen. Under åren därefter låg reallöneökningarna på över två procent och någon gång över tre procent.

– Det beror på att inflationen var så låg. När vi ställer våra krav utgår vi från Riksbankens inflationsmål, två procent, inte från den verkliga inflationen, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert enligt vilken facken inte skulle ändra taktik även om inflationen drog iväg över tvåprocentsmålet.

– Direkt efter finanskrisen träffade vi också avtal på vad som i efterhand har visat sig vara för hög nivå, det var avtal som försämrade Sveriges konkurrenskraft. Det har rättats till genom senare träffade avtal.

De senaste åren har dock reallöneökningarna sjunkit markant. I fjol låg den på 0,3 procent. Det är dock inget alarmerande, enligt Niklas Hjert.

– Man ska aldrig tro att man träffar exakt rätt för varje enskilt år. Det viktiga är att träffa rätt över tid. Det vi vill ha är en långsiktig reallöneutveckling. Vi ska dessutom komma ihåg att en del av löneutfallet har satts av till pensioner och därför inte syns som lön.

Enligt Niklas Hjert ligger Sverige i topp bland västeuropeiska industriländer när det gäller reallöneökningar de senaste tio åren.

Läs också: Konjunkturen kan slå mot löneutvecklingen

Reallöneökning

är skillnaden mellan hur mycket lönen ökar och hur mycket priser på varor och tjänster ökar, det vill säga löneökningen med hänsyn tagen till inflationen.

 

Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna