Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Miljonböter för brott mot konkurrensklausul

Över fyra miljoner kronor i skadestånd. Det krävde arbetsgivaren när Lena tog med kunder till sin nystartade revisionsfirma.
Ola Rennstam Publicerad

Lena misstrivdes med sin arbetssituation på revisionsbyrån och bestämde sig för att säga upp sig och starta eget tillsammans med en kollega. De gjorde dock ett stort misstag: Ivriga att komma i gång registrerade de sin firma hos Bolags­verket någon vecka innan uppsägningstiden hade löpt ut. Vilket arbetsgivaren tolkade som ett brott mot lojalitetsplikten och skickade hem dem på direkten.

– Det var inte meningen, det gick fortare att regi­strera bolaget än vad vi hade trott. Chefen sa till oss att släppa allt och gå. Det var jättejobbigt att bli utkastad med dunder och brak när man jobbat på samma ställe i många år. Arbetsgivaren meddelade att vi skulle få ett sexsiffrigt skadestånd, men sedan hörde vi inget på ett långt tag, säger Lena.

När Lena en gång anställdes på revisionsbyrån fick hon skriva på ett kontrakt med konkurrensklausuler. Lycklig över det nya jobbet var det inte läge att börja diskutera detaljerna i avtalet. När hon så blev egen företagare var hon fullständigt medveten om att hon hade tre månaders karrenstid då hon och hennes kollega inte fick ta med sig kunder från sin tidigare arbetsgivare. Problemet var bara att kunder började höra av sig till dem.

– Vi kontaktade inga kunder, men det var svårt att säga nej till dem som ringde oss och som vi känt under många år. För kunden är det revisorn, inte revisionsbyrån, som man har en affärsmässig relation med. Så för dem blir det ologiskt att inte fortsätta med samma person, säger hon.

Ett par dagar före jul fick Lena och hennes kollega ett chockbesked. Arbetsgivaren inledde en rättsprocess och krävde dem på miljonbelopp – dels för att de tagit med sig befintliga kunder till sin nya firma, dels på grund av illojaliteten.

Unionen kopplades in. För varje förhandling steg skadeståndskraven. Till sist var de uppe i drygt fyra miljoner. Unionen kunde dock få arbetsgivarsidan att inse att kraven på illojalitet inte höll juridiskt. Tack vare stödet från facket slutade tvisten i stället med en uppgörelse som innebar att Lena kompen­serade sin före detta arbetsgivare med runt 100 000 kronor för de nio kunder hon tagit över.

– Skadeståndskraven har tärt oerhört på oss. Det har varit en jättepress och vi började sova dåligt. Det kändes absurt att bli anklagad för att ha utfört en attack mot företaget. Jag var ingen nyckelmedarbetare och trodde aldrig att de skulle bråka med lilla mig, det kändes mer som att de ville skrämma oss. Stödet från Unionen var fantastiskt, jag hade aldrig fixat det själv, säger Lena.

Hon erkänner att hon och hennes kollega gjorde fel, men poängterar att de inte hade någon avsikt att skada företaget.

– Jag var väldigt naiv och borde ha förstått bättre. Med facit i hand borde vi ha avvaktat några dagar med att registrera firman och låtit kunderna vänta i tre månader på vår hjälp. Det känns surt att ge arbets­givaren pengar, men jag får stå mitt kast.

Trots det anser Lena att det kan vara befogat med konkurrensklausuler i revisionsbranschen. En revisor sitter inte sällan på en del känslig information och hennes avtal innehöll inga oskäliga villkor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.