Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Viktväktarna bantar bort 150 anställda

Viktväktarna bantar sin organisation och har sagt upp all personal som vägrat att skriva under ett nytt anställningsavtal. En av dem som måste sluta är Britt-Marie Book i Västerås.<br />- Vi blir uppsagda för att vi vägrar slavarbete, säger hon.<br />
Publicerad
Dragkampen om Sveriges överviktiga är stenhård. Efter en lång period med storvinster har den ökande konkurrensen försatt Viktväktarna i kris. Sedan 2002 har företagets intäkter halverats och antalet medlemmar minskat med 40 procent.
I höstas fick Viktväktarnas 500 anställda runt om i landet två alternativ: fortsätt jobbet som egen företagare eller börja arbeta med enbart provision. De som vägrade varslades om uppsägning.
- Jag har full förståelse för att Viktväktarna måste dra ned på personal. Men de här anställningsvillkoren är en skymf, säger konsulenten Britt-Marie Book.
Hon och fem kollegor på Viktväktarnas kontor i Västerås tillhör de 150 personer som nu blivit uppsagda. De anser att företaget vältrar över alla risker på den anställde och att det är omöjligt att få lönsamhet med villkoren i det nya anställningsavtalet. Till exempel har milersättningen för de tre första milen tagits bort, liksom Ob-tillägget på lördagar trots att fältpersonalen arbetar alla lördagar. Men störst betydelse har den stora sänkningen av ersättningsnivåerna.
- Om vi hade skrivit under hade vi haft en timlön på mellan 18 och 40 kronor under december förra året. Jag vet ingen yrkesgrupp i Sverige som tjänar så lite, säger Britt-Marie Book.
- Vissa dagar hade lönen inte ens räckt till bensinkostnaden, utan vi skulle ha tvingats att betala för att hålla de lektionerna, det är inte förvärvsarbete utan slavarbete.
Konsulenterna, som håller föreläsningar, har tidigare haft en viss grundlön och tjänat i genomsnitt 20 000 kronor i månaden vid heltidsarbete. Med det nya provisionsbaserade anställningsavtalet skulle de med motsvarande arbete endast ha fått en heltidsinkomst på 5 000 kronor i månaden.
- Jag har pratat med många som skrivit på avtalet. De har börjat ångra sig och vet i dag inte hur de ska klara utgifterna för nästa månad, berättar Britt-Marie Book.
Det nya avtalet har varierande arbetstid, vilket innebär att personalen bar har lön och arbete när efterfrågan på deras tjänster finns.

Britt-Marie Book har arbetat som konsulent i snart fem år, medan hennes kollegor i Västerås har funnits i organisationen i mellan 16 och 20 år.
- På de flesta ställen brukar man få guldklocka när man jobbat i 20 år, här får man sparken. Vi har älskat det här jobbet och varit så lojala att det nästan är löjligt. Viktväktarna kommer att förlora en arbetsstyrka som de aldrig kan få igen, säger hon.
Som egen företagare är man, precis som den provisionsanställde, intimt knuten till Viktväktarna och saknar i princip inflytande över sin egen verksamhet. Intäkterna från föreläsningarna måste till exempel betalas in redan samma dag varav cirka 30 procent betalas tillbaka i provision. Eftersom företagaren dessutom måste stå för hyran av lektionslokaler och ersättning till en kassör kan det blir svårt att ta ut någon egen lön.
- Vi vet aldrig på förhand hur många betalande deltagare som kommer till lektionerna. Tidigare var vi garanterade en viss summa oavsett hur många deltagare som dök upp, nu krävs det minst 35 betalande deltagare för att det ska gå runt, säger Britt-Marie Book.
Hon anser att det hade varit bättre att låta de som har Viktväktarna som huvudsakliga försörjning få jobba kvar som tidigare och istället säga upp de som har verksamheten som extrainkomst.
De uppsagda kvinnorna i Västerås hade hoppats att HTF skulle lyckas förhandla fram ett bättre avtal.
- Jag kan förstå att de är jättemissnöjda med anställningsavtalet, det skulle jag också vara om jag jobbade i ett företag med liknande villkor, säger ombudsmannen Ulla Lennertun, som förhandlat med Viktväktarna.
HTF har under lång tid försökt att teckna kollektivavtal för fältpersonalen men Viktväktarna har vägrat. Därmed har facket saknat påtryckningsmedel.
- Vi hade kunnat gå ut i konflikt mot företaget, men HTF har bara ett hundratal medlemmar i Viktväktarna. För att en konflikt ska få bra genomslagskraft bör majoriteten av de anställda vara medlemmar, förklarar Ulla Lennertun.
Enligt ombudsmannen har man från HTF:s sida gjort vad man kunnat under förhandlingarna och sett till att avtalet blev "så anständigt som möjligt i lagens mening".
- Naturligtvis fick vi inte igenom allt, men en hel del av våra synpunkter. Det vi däremot inte kunde förhandla om var ersättningsnivåerna, detta eftersom det inte finns något kollektivavtal vägrade arbetsgivaren att diskutera ersättningen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.