Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Vem vill krama chefen?
Jobbar du i Norrland och vill kramas mer på jobbet? Skaffa dig ett nytt arbete, helst i Stockholm eller i Småland.
Stockholmare och smålänningar kramas mest på jobbet. I Norrland gör man det minst. Det visar årets kramundersökning från Röda Korset. Rapporten är en del av Röda Korsets julkampanj "Kramas för de ensamma", en kampanj som ska bekämpa isolering och utanförskap i Sverige.
De som redan kramas mycket på jobbet vill kramas ännu mer visar undersökningen. Särskilt benägen är man att krama arbetskamrater som mist en anhörig. Unga välutbildade kvinnor leder kramligan. Yngre medarbetare kan också tänka sig att krama högsta chefen, för de över 45 är det uteslutet att göra det.
- Det hierarkiska tänket sitter djupt hos många men det kommer nog att ändras med den yngre generationen. Förr studsade man upp så fort chefen kallade. Man pratade inte med chefen som med andra människor, säger Bitte Gernandt, kampanjansvarig för "Kramas för de ensamma".
Förra året gjorde Röda Korset en liknande undersökning då man tittade närmare på hur svenskar i allmänhet kramades. Att svenskar skulle vara blyga och okramiga stämde inte alls. 94 procent hade kramat någon den senast veckan men bara 4 procent hade kramat chefen. Därför riktades årets undersökning mot kramarnas betydelse i arbetslivet.
- Det är också intressant nu när vi går in i en ekonomisk kris. De intervjuade i undersökningen tror att företag där man kramas minst kan var de som kommer att klara krisen sämst, säger Bitte Gernandt.
På Röda korset lever man som lär intygar Bitte. Kramar smittar nämligen, från de frivilliga volontärerna ända upp till huvudkontoret. Och självklart borde fler upptäcka charmen med en gosig kram.
- Det finns ju så mycket speciella dagar, till och med kanelbullen har en egen dag. Inför en dag för kramar, tänk att man kramas istället för att skaka hand på styrelsemötena.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
