Det är drygt två år sedan det lettiska byggbolaget Laval un Partneri som arbetade på skolbygget i Vaxholm försattes i blockad av fackförbundet Byggnads. Anledningen var att Laval inte ville teckna kollektivavtal för de anställda. Enligt EU:s utstationeringsdirektiv måste utländska entreprenörer som tillfälligt utför arbete i annat EU-land respektera värdlandets minimivillkor. Okej, sade Laval och gick med på att teckna ett avtal som innebar att man skulle betala minimilönerna i Byggnads. Det gick däremot inte Byggnads med på eftersom, menade man, minimilönerna var avsedda för oerfarna eller nyutexaminerade. I stället tecknade Laval ett kollektivavtal på hemmaplan, i Lettland. Konflikten kvarstod.
Till stöd för sin sak har Byggnads ett tillägg till mbl som infördes av den dåvarande regeringen 1991, Lex Britannia. Bakgrunden var en konflikt som bröt ut i Göteborgs hamn 1988. Svenska facket Sjöfolk ansåg att den filippinska besättningen på fartyget Britannia tvingades arbeta under slavliknande förhållanden och satte båten i blockad. AD prövade ärendet och kom fram till att Sjöfolk gjort fel, eftersom besättningen hade kollektivavtal. Praxis blev alltså att man inte har rätt att ta till stridsåtgärder för att tränga undan ett redan existerande kollektivavtal.
Protesterna från framför allt svenska fack blev våldsamma, vilket ledde till Lex Britannia. Där anges att stridsåtgärder visst är tillåtna om det avtal som undanträngs är utländskt med sämre villkor än de svenska.
Enligt Jonas Malmberg, professor i arbetsrätt vid Arbetslivsinstitutet, kan Lex Britannia strida mot EU:s förordning om fri rörlighet för varor och tjänster.
- Förordningen förbjuder bland annat diskriminering på grund av nationalitet, men det kommer sällan upp till prövning, eftersom man har en annan formulering också, som innebär att ett land inte får ha regler som försvårar den fria rörligheten.
EG-domstolen har alltså att ta ställning till om svensk lagstiftning är förenlig med EG-rätten. Rätten till stridsåtgärder vill inte EU blanda sig i, det regleras av varje nation själv. Däremot måste domstolen ta ställning till om Lex Britannia skulle kunna betraktas som, om inte diskriminerande så åtminstone försvårande för den fria rörligheten, eftersom svenska företag med kollektivavtal är skyddade från stridsåtgärder, medan utländska kan hamna i Lavals situation.
LINDA SVENSSON
Till stöd för sin sak har Byggnads ett tillägg till mbl som infördes av den dåvarande regeringen 1991, Lex Britannia. Bakgrunden var en konflikt som bröt ut i Göteborgs hamn 1988. Svenska facket Sjöfolk ansåg att den filippinska besättningen på fartyget Britannia tvingades arbeta under slavliknande förhållanden och satte båten i blockad. AD prövade ärendet och kom fram till att Sjöfolk gjort fel, eftersom besättningen hade kollektivavtal. Praxis blev alltså att man inte har rätt att ta till stridsåtgärder för att tränga undan ett redan existerande kollektivavtal.
Protesterna från framför allt svenska fack blev våldsamma, vilket ledde till Lex Britannia. Där anges att stridsåtgärder visst är tillåtna om det avtal som undanträngs är utländskt med sämre villkor än de svenska.
Enligt Jonas Malmberg, professor i arbetsrätt vid Arbetslivsinstitutet, kan Lex Britannia strida mot EU:s förordning om fri rörlighet för varor och tjänster.
- Förordningen förbjuder bland annat diskriminering på grund av nationalitet, men det kommer sällan upp till prövning, eftersom man har en annan formulering också, som innebär att ett land inte får ha regler som försvårar den fria rörligheten.
EG-domstolen har alltså att ta ställning till om svensk lagstiftning är förenlig med EG-rätten. Rätten till stridsåtgärder vill inte EU blanda sig i, det regleras av varje nation själv. Däremot måste domstolen ta ställning till om Lex Britannia skulle kunna betraktas som, om inte diskriminerande så åtminstone försvårande för den fria rörligheten, eftersom svenska företag med kollektivavtal är skyddade från stridsåtgärder, medan utländska kan hamna i Lavals situation.
LINDA SVENSSON
