Hennes forskningsområde, vid University of Leicester i England, är förhållandet mellan fitnessverksamhet och verklig hälsa.
Fitness är ett samlingsbegrepp för organiserad verksamhet som syftar till att hålla kroppen vältrimmad och attraktiv. Ett fenomen, konstaterar Jennifer Smith Maguire, som bara existerar där kroppslig träning inte är en naturlig del av vardagslivet.
Vilket det dessvärre inte är för många vanliga svenskar.
Samhällsplaneringen utgår alltmer utifrån bilen, och pendlingen bara ökar. Samtidigt får vi alltmer stillasittande arbete och överlåter mycket av hushållsgöromålen till maskiner. Istället tittar vi allt mer på tv och äter alltmer snabbmat.
- Att bli överviktig är en helt naturlig reaktion på ett sådant samhälle!
Vilket många bevisligen blir. Jorden runt beräknas andelen feta fördubblas vart tionde till tjugonde år. Sverige har idag runt en halv miljon feta och 2,5 miljoner överviktiga.
Jennifer Smith Maguire har därför svårt att se detta som något annat än ett gemensamt samhällsproblem.
- Ändå matas vi ständigt, från myndigheter, skola, arbetsgivare och media, med budskapet att det är var och ens plikt att lösa problemet på egen hand! Inget fel i eget ansvar, men det blir en väldigt tung skuldbörda att bära när de kollektiva lösningarna helt lyser med sin frånvaro.
Gymkorten från arbetsgivaren tycker hon är ett typiskt exempel på detta:
- De vill att du som anställd ska vara snygg, stark och produktiv, men du får fixa det på din egen fritid.
Dessutom är hon skeptisk till att den snabbt expanderande fitnessindustrin skulle vara lösningen på problemet - annat än för ett fåtal.
Hennes studier av fitnesslitteraturen visar att det ägnas betydligt fler spaltmeter åt att övertyga folk om att de borde träna, än vad som ägnas åt hälsa. Betoningen ligger ofta på disciplin och hur bra det känns ... efteråt.
- Det visar tydligt hur mycket kraft som behövs bara till att förmå folk att utöva fitnessverksamhet. Det blir en ineffektiv lösning, som ändå bara når dem som redan har bäst förutsättningar.
Däremot finns det en stor grupp människor som systematiskt utesluts:
- De som har minst möjlighet att avvara tid, ork och pengar, de som redan har minst möjlighet att kontrollera sina livsomständigheter.
Vad vore då en bra lösning på problemet? Jennifer Smith Maguire har inte själv några klockrena lösningar.
- Det är väldigt osannolikt att man kommer att ändra hela infrastrukturen för folkhälsans skull. Eller göra intrång på individens fria val.
Men hon tycker det är viktigt att se till att den växande kommersiella fitnessindustrin inte trycker tillbaka de offentliga och ideella alternativen.
- Det behövs alternativ som inte kostar så mycket. Och framför allt alternativ där betoningen ligger på gemenskap och rörelseglädje.
Arbetsplatserna är en utmaning i sig.
- De som har stillasittande arbeten blir faktiskt snuvade på timtals med naturlig rörelse. Det skulle vara ett intressant experiment för en arbetsgivare att se hur man kan bygga in mer rörelse i arbetsdagen. Istället för att klistra på ett träningskort, utanpå.
- Man kanske inte precis behöver koppla varje dator till en träningscykel ... men man kanske kunde börja med att stänga av hissen för allt utom det allra nödvändigaste. Eller se till att skrivaren står längst bort i korridoren så alla får sig en liten promenad emellanåt.