kollega.se logotyp
Sök
Arkiv

Vanliga människor används som budbärare

Publicerad

Vanliga människor används som budbärare

Vilka ligger egentligen bakom "vanliga människors" som Therèse Rajaniemi och Sarah Wägnert budskap?

Näringlivets mediainstitut har i en omdiskuterad rapport tittat på fenomenet när partier, fackförbund och andra organisationer använder sig av "vanliga människor" som frontfigurer i organiserade kampanjer.
När blir en vanlig människa en makthavare? Och när ska de börja granskas som sådana av massmedierna? De frågorna ställer Andreas Bergh, tidigare anställd på Göteborgs-Postens ledarredaktion, och David Wästberg, journaliststuderande och kårordförande på JMK, i rapporten "Gräsrötter och makthavare".
Facken stod bakom
I Therèse Rajaniemis fall kritiserar de medierna för att hon kallades "arbetslös" trots att hon under en kort tid var anställd som studieorganisatör på transportarbetarförbundets lokalavdelning i Gävle, i samband med att hon arrangerade protestdemonstrationer mot regeringens arbetslöshetspolitik.
Sarah Wägnert var inte bunden till något parti eller organisation när hon uttalade sig om missförhållanderna på det privata vårdhemmet Polhemsgården. Hon engagerade sig sedan i kampanjen "Jag bryr mig om", som bland annat Svenska kommunaltjänstemannaförbundet, SKTF, står bakom. När Sara Wägnert uttalade sig i rikstidningarna stod det ingenting om att hon arbetade tillsammans med SKTF.
Faktafel och osakligheter
I anslutning till att rapporten presenterades i måndags ordnades en paneldebatt mellan författarna och Karin Svärd, reportern som gjorde första inslaget om Polhemsgården, Jan Axelsson, chef på TV2:s Rapport, och Ulf Wickbom, journalist och debattör.
Medierapporten fick utstå en del kritik för faktafel och valet av Wägnert och Rajaniemi som exempel, även om alla i panelen tyckte frågeställningen var intressant.
En av åhörarna väckte den kanske intressantaste frågan.
- Varför har ni inte frågat Sarah Wägnert och Therése Rajaniemi om deras version. Då kanske rapporten sett helt annorlunda ut.
LILIAN ALMROTH © SIF-tidningen 1998

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Läs även