Vanliga människor används som budbärare
Vilka ligger egentligen bakom "vanliga människors" som Therèse Rajaniemi och Sarah Wägnert budskap?
Näringlivets mediainstitut har i en omdiskuterad rapport tittat på fenomenet när partier, fackförbund och andra organisationer använder sig av "vanliga människor" som frontfigurer i organiserade kampanjer.
När blir en vanlig människa en makthavare? Och när ska de börja granskas som sådana av massmedierna? De frågorna ställer Andreas Bergh, tidigare anställd på Göteborgs-Postens ledarredaktion, och David Wästberg, journaliststuderande och kårordförande på JMK, i rapporten "Gräsrötter och makthavare".
Facken stod bakom
I Therèse Rajaniemis fall kritiserar de medierna för att hon kallades "arbetslös" trots att hon under en kort tid var anställd som studieorganisatör på transportarbetarförbundets lokalavdelning i Gävle, i samband med att hon arrangerade protestdemonstrationer mot regeringens arbetslöshetspolitik.
Sarah Wägnert var inte bunden till något parti eller organisation när hon uttalade sig om missförhållanderna på det privata vårdhemmet Polhemsgården. Hon engagerade sig sedan i kampanjen "Jag bryr mig om", som bland annat Svenska kommunaltjänstemannaförbundet, SKTF, står bakom. När Sara Wägnert uttalade sig i rikstidningarna stod det ingenting om att hon arbetade tillsammans med SKTF.
Faktafel och osakligheter
I anslutning till att rapporten presenterades i måndags ordnades en paneldebatt mellan författarna och Karin Svärd, reportern som gjorde första inslaget om Polhemsgården, Jan Axelsson, chef på TV2:s Rapport, och Ulf Wickbom, journalist och debattör.
Medierapporten fick utstå en del kritik för faktafel och valet av Wägnert och Rajaniemi som exempel, även om alla i panelen tyckte frågeställningen var intressant.
En av åhörarna väckte den kanske intressantaste frågan.
- Varför har ni inte frågat Sarah Wägnert och Therése Rajaniemi om deras version. Då kanske rapporten sett helt annorlunda ut.
LILIAN ALMROTH © SIF-tidningen 1998
