-Jag vaknar tidigt varje morgon och springer sex till åtta kilometer. Sen går jag till jobbet.
Jobbet har sedan 70-talet varit Brasilianska ambassaden i Stockholm. Där har han sysslat med översättning, men tidigare har han jobbat med det mesta, bland annat suttit i receptionen och arbetat i konsulatet.
- Förut när det var politisk orolighet i Brasilien var det många som kom till konsulatet och var aggressiva och hotfulla. Jag blev hotad många gånger, men de var aldrig någon match för mig som gammal boxare, säger han.
José Carlos Lyra har med sig tre knökfulla klippböcker till mötet på ambassaden. I två av dem har han klipp från mestadels brasilianska tidningar, som vittnar om hans många framgångar i ringen som welterviktsboxare. I en svensk artikel beskrivs han som en av världens bästa proffsboxare i 67-kilosklassen i början av 60-talet.
I den tredje pärmen har han artiklar och krönikor han själv författat och publicerat i brasilianska tidningar.
- Jag har inte bara muskler, jag har hjärna också, säger han och knackar pekfingret i pannan.
Lyra har proffsboxat i USA, jobbat i Tyskland och till Sverige kom han första gången 1963, lockad av den svenska friheten. Han träffade sin första fru här, en svenska - han har varit gift fyra gånger med kvinnor av olika nationalitet och han har ett barn med varje kvinna.
Pension vill han inte höra talas om. Han känner sig inte gammal och påpekar att han har arbetskamrater som är i betydligt sämre fysiskt skick än han själv.
- Jag kan arbeta hur länge som helst, säger José Carlos Lyra.
Fast det får han inte. Nu är det slutjobbat för Lyra. Dagen efter Lön&jobbs besök på ambassaden fick den gamle boxaren till sin stora besvikelse beskedet att han var uppsagd.