Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ut i kylan efter 40 år i företaget

Från att ha varit ett av IBM:s ansikten utåt blev han förpassad till ett tomt kontor utan arbetsuppgifter. Sammanlagt gick ett och ett halvt år innan personalavdelningen tog tag i situationen. Men då mådde Lasse Carlsson så dåligt att han inte kunde gå tillbaka till jobbet.
Lina Jonsson Publicerad 1 juli 2010, kl 10:30

Påsken 2007 var en hektisk tid för Lasse Carlsson. Kreditmarknadsbolaget Stadshypotek skulle flytta sin verksamhet till Handelsbanken, och som servicekoordinator stod han som ensam ansvarig för de tekniska frågorna. Dagarna kantades av telefonsamtal och mejl, och att jobba till långt in på kvällarna hörde inte till ovanligheterna. Ansträngningarna lönade sig dock. Kunden var så nöjd med Lasses insatser under flytten att han tilldelades ett pris för gott utfört jobb.

- Vi var som en familj på IBM. Jag trivdes jättebra och det gjorde ingenting att det var mycket att göra eftersom allt var så roligt.

När Lasse Carlsson kom tillbaka till jobbet efter flytten förändrades något. Till en början tog han det lugnt. Arbetsuppgifterna uteblev men chefen bedyrade att han satt säkert och att det inte var något att oroa sig över. Att arbeta endast med en storkund är inte ovanligt på IBM, men när veckor blev till månader började Lasse känna sig deprimerad. Till slut kunde han inte gå tillbaka till kontoret och sjukskrevs. När det hade gått nästan ett år blev han erbjuden att gå en arbetsinriktad rehabilitering.

- Jag tänkte visst, det kan väl inte skada. Det var skönt att ha någonting att göra så jag påbörjade steg ett och gick på sex träffar.

När personalavdelningen frågade om han var intresserad av att gå steg två tackade han genast ja. Men då kom ett ultimatum.

- Om jag skulle fortsätta rehabiliteringen skulle jag säga upp mig och få sex månadslöner. Jag sade nej direkt och började istället söka interna tjänster på företaget.

I november 2008 kallade IBM till anställningsintervju för en intern tjänst. I tjänsten ingick en hel del ekonomi, offerter, beställning av hårdvara och krav på att behärska engelska i tal och skrift. Lasse Carlsson behärskade varken engelskan eller ekonomin men fick till sin förvåning jobbet.

- Jag kände redan innan att det inte skulle fungera men vår klubbordförande varnade för att jag kanske kunde bli uppsagd om jag inte gjorde ett försök så jag tackade ja.

Efter en tid stod det dock klart att kraven var för tuffa. Lasse Carlsson fick svårt att sova om nätterna och dagarna spenderades till stor del på företagets lager, för att slippa möta arbetskamraterna.

- Kropp och själ sade ifrån och till slut bröt jag ihop. Jag förklarade situationen för chefen och sjukskrevs återigen.

Under tiden för sjukskrivningen fick Lasse ersättning från Försäkringskassan. Men till vintern hörde företaget av sig och beskrev honom som presumtivt arbetslös och ersättningen drogs in. I början av november friskanmälde han sig därför och planerade ett återbesök på sin gamla arbetsplats.

- Det gick inte. Jag började darra i kroppen och tårarna rann. Det var psykisk tortyr, så jag bad en vän att svara på alla mejl och telefonsamtal från IBM. Jag orkade inte ens se deras namn.

Detta blev droppen för Lasse Carlsson. En omstart på företaget var omöjlig och han bad därför att bli utköpt.

- Jag tackade först nej till några skambud och nöjde mig till slut med sex månaders betald arbetsbefriad uppsägning och fem månaders avgångsvederlag.

I dag mår Lasse Carlsson bra. Men han har fortfarande svårt att gå in och läsa mejlen från sin företagsadress och skulle aldrig sätta sin fot på IBM igen.

- Det är märkligt. Jag gjorde alltid ett bra jobb, var alltid glad och positiv, följde policyn och ställde upp i vått och torrt. Men när en av deras största kunder flyttade var det som om jag aldrig existerat och jag förpassades till periferin. Det enda jag önskar att de hade gjort var att tala om för mig vad som gällde istället för att skita i mig efter 40 års anställning.

IBM har som policy att inte uttala sig om nuvarande eller tidigare anställda, och vill därför inte kommentera ärendet.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.