Den så kallade jobbpakten mellan LO, Svenskt Näringsliv och regeringen ser ut att spricka. Arbetsgivarna och facket skyller inte oväntat på varandra om vem som egentligen bär skulden.
Finansminister Anders Borg (M) tror dock inte att en central uppgörelse är avgörande, i stället är nyckeln de branschvisa förhandlingarna. En bild som delas av Unionen.
- Bara för att man inte kommer överens på en övergripande nivå mellan LO och Svenskt Näringsliv betyder det inte att vi inte försöker hitta lösningar för att ungdomar även i våra medlemsgrupper ska få jobb. Och det gör vi bland annat genom introduktionsavtalen. Vi sitter fortfarande i branschsamtal med regeringen och som finansministern säger att han fortfarande tror på, säger Cecilia Beskow, samhällspolitisk chef på Unionen.
Unionen har tvivlat på om Jobbpakten skulle ge den effekt på ungdomsarbetslösheten som regeringen och parterna påstått. Förbundet har sedan länge introduktionsanställningar i många av sina kollektivavtal men anställningsformen har i stort sett aldrig använts på tjänstemannasidan.
- För Unionens medlemmar har vi inte möjligheten att skaffa några 30 000 nya jobb. Vår ingång är att vi redan har det i våra avtal. Det finns alla möjligheter att använda dem i branscher där det finns grupper som skulle kunna börja jobba till lägre lön med ett utbildningsinslag. Men arbetsgivarna verkar inte vara intresserade att anställa på den formen, säger Cecilia Beskow.
Fakta
Jobbpakten
Jobbpakten är en trepartsöverenskommelse mellan LO, Svenskt Näringliv och regeringen som siktade på att skapa fler jobb för unga, genom så kallade introduktionsavtal. Planen var att den skulle införas under första halvåret i år.
Avtalen innebar att personer under 25 år fick 75 procent av lönen och att resten av tiden skulle ägnas åt utbildning. Staten skulle skjuta till pengar genom lägre arbetsgivaravgift och till handledare.
Facket lockades med att regeringen erbjöd sig att slopa de differentierade a-kasseavgifterna.
