I många stycken hade HTF och Sif liknande uppfattningar om lön. Unionen har bara tagit ställning i några frågor. Bland dessa finns att lägstlönerna ska gå att leva på, jämlika löner och utveckling av systemet för individuella löner.
Industrin brukar styra löneutrymmet och det kallas märket eller lönenormen. Det betyder att ett eller fler industriavtal får stor betydelse för hela avtalsrörelsen och styr eller normerar alla andra löneförhandlingar. Förra våren slöts fem industriavtal - bland annat på det stora teknikområdet - först. De fem avtalen gav 10,2 procents lönepåslag under tre år och detta kom att styra alla andra avtal.
Industriavtalet är ett samarbetsavtal mellan fack och arbetsgivare inom industrin. Under de dryga tio år avtalet funnits har parterna inom industrin kunnat uppvisa en ledande roll i samtliga avtalsrörelser. Tankarna bakom den hittillsvarande lönenormen är att den internationellt konkurrensutsatta industrin ska styra märket eftersom den ska klara de nya lönekostnaderna och kunna utvecklas.
Sif var med i industriavtalet medan HTF inte var det. Synen på lönenormen är inte kristallklar i Unionen. HTF och Sif lyfte fram olika saker. Sif pekade på den internationellt konkurrensutsatta sektorn medan HTF arbetade för tjänstesektorns betydelse och ville att löneförhandlingarna skulle drivas utifrån sektorns egna förutsättningar. Lite svävande säger Unionen nu att tillväxten inom industri- och tjänstesektor ger utrymme för bättre villkor och fler jobb.
I höstas ställde sig dessutom Sif bakom en HTF-rapport om att Sverige stannar utan de privata tjänstebranscherna. För Unionen gäller det nu att väga samman industriavtalet och HTF:s betoning av tjänstesektorns betydelse för lönebildningen.
- Vi har inte preciserat lönenormen. Vårens diskussion får visa hur pass bestämd den behöver vara. Nu är det viktigt att vi får veta vad medlemmarna tycker för att kunna utveckla Unionens lönepolicy, säger C-G Hjort på Unionens förhandlingsavdelning.
Han berättar att förbundsstyrelsen ska besöka alla regionstyrelser och alla regionråd för att föra ut lönediskussionen. Fackklubbar och medlemmar på arbetsplatser utan klubbar ska få besök. Dessutom ska en enkät gå ut till alla Unionen-medlemmar som har en e-postadress. Tanken är att det hela ska resultera i att förbundsstyrelsen skriver en motion om lönepolitik till Unionens första kongress i höst.
Nu är det inte bara Unionen som diskuterar lönenormen. Efter förra årets avtalsrörelse har den ifrågasatts från flera håll. Arbetsgivarna i Teknikföretagen är kritiska för att de anser att industrins avtal blev golv för alla andra. Arbetsgivarna i Almega gillar inte industrinormen för att de tycker löneökningarna blivit för höga. Nio LO-förbund utanför industrin har gått samman för att utveckla ett alternativ till industrinormen. IF Metall, en av Unionens samarbetspartner i industriavtalet, diskuterar också. Där är dock inte diskussionen lika öppen som i Unionen. Avtalssekreterare Anders Tiderman säger att transport- och IT-sektorn kan vid sidan av industrin vara med och utveckla märket.
Utgångspunkten i alla diskussioner inom Unionen kommer att vara ett arbetsmaterial med frågor. C-G Hjort tycker att det är viktigt att få rätsida på den individuella lönesättningen. Problemet är att den inte fungerar särskild bra. Mer än hälften av Unionens medlemmar anser att de inte har tillräckligt inflytande över lönesättningen och bara en fjärdedel av de förtroendevalda tycker att det finns tydliga lönekriterier på deras arbetsplats. Samtidigt är den individuella lönesättningen fastslagen i så gott som alla Unionens avtal. Inget av avtalen slår dock fast vilka lönekriterierna ska vara utan ger bara exempel på kriterier. En bärande tanke är att de lokala parterna ska ta ansvar och utveckla den individuella lönesättningen.
Det är av stor vikt med medlemsengagemang. Bara då kan lönepolitiken hållas levande och de lönepolitiska målen fungera. Engagemanget är också ett sätt att skapa tryck inför avtalsrörelsen, säger C-G Hjort.
Han säger att den individuella lönesättningen är väl förankrad i Unionen och nu gäller det att få den att fungera. C-G Hjort tror att det viktiga är fackets medlemmar är delaktiga när kriterierna ska bestämmas och att kunskap om kriterierna kan skapa engagemang och acceptans för lönesättningen.
Dåligt fungerande lönesättning i kombination med hemliga löner gör många anställda osäkra på den egna lönen och den egna ställningen på företaget. C-G Hjort vill komma runt de hemliga lönerna genom att utveckla gemensam lönestatistik med arbetsgivarna och genom att uppmuntra löneklubbar på arbetsplatserna, som är till för att fackmedlemmar som vill ska samlas och prata om sina löner.
Vi har ambitionen att övertala arbetsgivarna att partsgemensam lönestatistik är bra. Det gagnar både oss och dem att ha en gemensam syn på verkligheten, säger C-G Hjort.
