Enligt Andra AP-fonden är nu andelen kvinnor i näringslivets styrelser nere på 2010 års nivå. Utvecklingen har medfört att finansminister Anders Borg hotar med en lag om könskvotering till styrelserna.

- Förbättringstakten är inte i närheten av vad som ställts i utsikt när man hört näringslivets personer uttala sig om att det inte behövs reglering eller lagstiftning, utan att det här löses av sig själv. Det är uppenbart att det här löses i väldigt, väldigt långsam takt. Jag tycker att argumenten mot lagstiftning gradvis eroderar och att skälen för att överväga lagstiftning har stärkts, säger Anders Borg till DN.

Men Unionen vill inte se en lag om kvotering.

-  Vi tror inte det är rätt väg att gå för att få en jämnare könsfördelning därför att man alltid ska väljas in i en styrelse eller i andra sammanhang på sina meriter, alltså sin kunskap, erfarenhet och kompetens, och då blir det tokigt om man ska kvoteras in. I stället kan man använda sig av positiv särbehandling i de här sammanhangen, så att du när du har två likvärdiga kandidater väljer den ena för att jämna ut könsfördelningen, säger Sonja Hallsten.

Förbundets inställning är att problemet bottnar i en snedfördelning vad gäller föräldraskapet. Så länge kvinnor tar ett större ansvar för föräldraledigheten och stannar hemma med barnen, och då inte finns på företaget lika mycket som männen, blir det också en snedfördelning vad gäller chefsposter, styrelseplatser och andra maktpositioner.

- Om kvinnor får samma möjligheter som män på en arbetsplats att vara där och visa sin kompetens och vara med i företagets verksamhet och utveckling så blir det naturligt så att fler kvinnor väljs in i styrelser. Men om du kvoterar in så blir ju könet viktigare än erfarenheter och kunskap och det tycker vi är tokigt oavsett om det gäller män eller kvinnor.  Att ta in någon i en styrelse bara på grund av kön blir inte bra för styrelsearbetet, säger Sonja Hallsten.

Unionen anser också att frågan ska fortsätta att hanteras av arbetsmarknadens parter.

- En lagstiftning ska ses som en absolut sista utväg. I stället bör parterna gemensamt jobba med jämställdhetsplaner och lönekartläggning som gynnar en jämnare fördelning av kvinnor och män på alla positioner, inklusive i styrelserna, säger Sonja Hallsten.