Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Unga extra utsatta för lönestöld

Fler än 1 000 av Unionens medlemmar drabbades förra året av att deras arbetsgivare inte betalade ut lön eller semesterersättning.
Problemet är fyra gånger vanligare bland unga. Det visar en genomgång som Unionen gjort.
Ola Rennstam Publicerad

Den vanligaste typen av förhandlingsärenden för Unionens medlemmar under 30 år är att de inte fått ut lönen alls eller inte fått ut hela lönen eller den lagstadgade semesterersättningen. För medlemmar över 30 år är uppsägningsförhandlingar med turordningsfrågor, omplaceringar och andra ärenden som handlar om anställningsskydd de vanligaste.

Av Unionens cirka 20 000 förhandlingsärenden under 2010 handlade fem procent om lönestöld, alltså när företaget inte betalar ut den anställdes lön. I åldersgruppen under 30 år var det 19 procent av förhandlingsärendena som gällde lönestöld. Unga arbetar oftare än äldre på företag utan kollektivavtal och det är mycket vanligare att dessa företag inte betalar ut den lön som anges i anställningsavtalet.

- Under 2010 fick vi stämma arbetsgivare till domstol vid 36 tillfällen för att medlemmar under 30 år skulle få ut sin lön. Då har varken kravbrev eller förhandlingsframställningar hjälpt och i många fall har vi inte ens kunnat nå arbetsgivaren, säger Unionens chefsjurist Martin Wästfelt.

Det saknades kollektivavtal på två tredjedelar av de företag som inte betalade ut lön till sina anställda. Risken att bli utan lön är med andra ord större på företag som inte tecknat kollektivavtal.

Drabbade medlemmar riskerar en havererad ekonomi och svårigheter att betala sina räkningar. Arbetsgivarna som inte betalar riskerar däremot ingenting. Några sanktioner mot företag som struntar i att betala lön finns inte i lagen.
- Den statliga lönegarantin måste höjas till en nivå där den som bestulits på sin lön får full ersättning, Tidsgränsen för möjlighet att agera måste utvidgas så att risken att det blir för sent minimeras, säger Martin Wästfelt.

Att driva in en lönefordran är ofta en krånglig och kostsam process. Unionen hjälper till med kravbrev, betalningsuppmaning, förhandlingar, betalningsförelägganden och i vissa fall med att försätta företaget i konkurs för att medlemmarna ska få ut sin lönegaranti. Men eftersom tidsfristerna i lagen är korta måste man agera snabbt.
- Jag tycker att det är cyniskt att utnyttja ungdomar som får sin första anställning och inte är medvetna om sina rättigheter, säger Martin Wästfelt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.