Facket drev inte heller kravet på höjda avgifter i samband med 2004 års lönerörelse.
- Vid den tidpunkten var det inte klart att ekonomin var så under isen. Att budgeten var ansträngd visste vi, men inte att läget var så akut. Vi tyckte att vi hade en verksamhet som rullade runt, säger Lars-Bonny Ramstedt.
- Det hade aldrig föresvävat mig att hela verksamheten stod och vägde.
Enligt honom var det först i höstas som han fick klart för sig hur illa det stod till. Av TRR:s intäkter på cirka 750 miljoner kronor 2004, gick 715 miljoner till avgångsersättningen, AGE. Det betyder att pengarna inte räcker till den övriga verksamheten, stöd för uppsagda att få ny sysselsättning. Bakom de höga AGE-kostnaderna ligger, säger Lars-Bonny Ramstedt, "en galopperande utveckling av att äldre tjänstemän sägs upp".
Om pengarna fortsatte att rinna ut i samma takt skulle man tvingas lägga ner, enligt Lars-Bonny Ramstedt. Beslutet att skära i AGE:n var därför givet.
- Vi måste bibehålla den viktigaste trygghetsverksamheten, att hjälpa medlemmar att hitta nya jobb.
Nästa chans att få arbetsgivarna att gå med på en avgiftshöjning är avtalsrörelsen 2007, enligt Lars-Bonny Ramstedt. Men det är inte givet att frågan kommer upp då heller.
- Visar det sig att det här får negativa konsekvenser kommer den självklart upp. Men blir konsekvensen att allt färre som är över 50 eller 55 år sägs upp blir det kanske inte den här typen av problem.
Lars-Bonny Ramstedt tror att försämringen kan medföra att färre äldre tjänstemän kommer att sägas upp. Med de gamla reglerna var det lättare för de lokala Sifklubbarna att gå med på avtalsturlistor.
NIKLAS HALLSTEDT