kollega.se logotyp
Sök
Arkiv

Tidsbegränsade anställningar allt fler

Publicerad

- Det har skett en utveckling från repression av tidsbegränsade anställningar till resignation inför dem, säger Jonas Malmberg, forskare vid Arbetslivsinstitutet.

En grupp forskare har fått i uppdrag av regeringen att utreda och komma med förslag på hur reglerna för tidsbegränsade anställningar ska se ut.
- Vi undersöker möjligheten att något växla spår. I stället för att förbjuda bort tidsbegränsade anställningar vill vi förstärka deras ställning. Det ska inte vara så dramatiskt att vara korttidsanställd, säger Jonas Malmberg.
Han menar att acceptansen av visstidsanställningar har ökat stadigt sedan lagen om anställningsskydd (las) infördes 1974. Under åren mellan 1974 och 1980 hann Arbetsdomstolen (AD) avgöra 30 mål som rörde tidsbegränsade anställningar. Under hela 80-talet förde facken dit 25 mål, och på 90-talet, när vi sett den största ökningen av den typen av anställningar, har AD inte ens behandlat 10 mål.
- När regeringen införde las 1974 knöt man anställningsskyddet till dem med tillsvidareanställning, och etablerade tudelningen mellan de olika grupperna. Man ville se till att inte få för många tidsbegränsade anställningar. AD hade från början en restriktiv syn på när det var tillåtet. Man har successivt blivit mer liberal, precis som lagstiftningen.
Lagstiftarna lade ett stort ansvar på facket att hålla efter de korta anställningarna. Tanken var att man genom avtal och arbetsgivarens skyldighet att motivera visstidsanställning skulle kunna begränsa dem. Men vapnet har blivit allt trubbigare.
Jonas Malmberg ser tre framträdande skäl till att arbetsgivarna allt oftare väljer att anställa personal på begränsad tid: man vill garantera sig för snabba växlingar i arbetskraftsbehovet, de är billigare eftersom de inte får till exempel kompetensutveckling i samma utsträckning som fast anställd personal, och för det tredje ses det som ett sorteringsinstrument.
- Det kan vara svårt att i ett tidigt skede se vilka personer man ska satsa på. Då blir det billigare att ha korttidsanställd personal.
Vid årets slut ska utredningsgruppen komma med förslag på hur en framtida lagstiftning kan se ut.

LINDA SVENSSON© siftidningen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Läs även