Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

TCO:s krav på partiledarna

- Bortschabblandet av förslaget till individuella kompetenskonton var ett allvarligt misstag, skriver TCO-ordföranden Sture Nordh i ett brev till partiledarna inför valet.<br />
Publicerad
Sture Nordh ser utbildning som den enskilt viktigaste faktorn för att öka rörligheten på arbetsmarknaden.
- Men inom detta område av yttersta vikt för den svenska konkurrenskraften är det märkligt tyst i valstugorna, anser TCO:s ordförande.
Det var den sittande regeringen som spenderade medel avsatta för individuell kompetensutveckling på andra åtgärder. Nu kräver TCO att ytterligare 5-8 miljarder satsas på nationella forskningsprogram inom bland annat IT och telekom, fordonsteknik, medicin, energi och miljökunskap. Pengarna föreslås tas från vinsterna i statligt ägda bolag.
Enligt TCO:s beräkningar behöver antalet högskoleplatser byggas ut med 20 000 per år under en tioårsperiod för att möta trycket från det tidiga 90-talets snabbt ökande ungdomskullar. Annars hotar brist på ingenjörer och vissa lärargrupper.
I brevet upprepar Sture Nordh den fackliga kritiken mot alliansens förslag till sänkta ersättningar i a-kassan och höjda egenavgifter. Han tycker att en sådan politik skulle öka otryggheten och minska anställdas vilja att byta jobb. Åtta av tio heltidsarbetande TCO-medlemmar har redan i dag inkomster som överstiger taket i a-kassan och därmed får ut mindre än 80 procent i arbetslöshetsersättning.
Åtta av tio civilingenjörer betalar både kommunal och statlig skatt. TCO vill höja brytpunkten så att färre löntagare behöver betala statlig skatt.
- Nuvarande nivå på den statliga skatten innebär i praktiken en straffskatt på heltidsarbete och utbildning, skriver Sture Nordh i brevet till riksdagspartiernas ledare.
Han erbjuder sig att efter valet - oavsett vilka som bildar regering - delta i en dialog om en ny svensk samförståndsmodell byggd på stärkt konkurrens och trygghet för anställda i näringslivets omställningar.

BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.