Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

TCO-förbunden teg om nazismen

Publicerad

TCO-förbunden teg om nazismen

Tjänstemannarörelsen tog inte upp den tyska antisemitismen och Förintelsen.
Det visar en granskning som TCO låtit göra.

Kristallnatten 1938 gick obemärkt förbi i svensk tjänstemannapress. Lika tyst var det 1939, när Lundastudenter tog strid för att stoppa flyktingar från Tyskland, och 1945 när Förintelsens omfattning blev känd.
Journalisten Mats Wingborg, som på uppdrag av TCO granskat tjänstemannaorganisationernas agerande under perioden 1930-46, är dock övertygad om att tystnaden inte berodde på nazistiska sympatier eller antisemistism.
- Man såg det inte som en angelägenhet för den fackliga rörelsen. Facket skulle syssla med yrkesfrågor, lönefrågor och pensionsfrågor.
Bara några få gånger under perioden skrev någon av de tio undersökta förbundstidningarna om flyktingproblematiken. Tidskrift för Handelstjänstemannen argumenterade i fem nummer under 1938-39 för att den svenska flyktingpolitiken var alltför generös. En tysk invandrare som fått tre svenska tjänsteman uppsagda stod som exempel på vad som kan hända. Även i siftidningens föregångare Industritjänstemannen fanns en artikel som argumenterade mot invandring. "Vi vilja ogärna ställas inför en sådan situation, att svensk arbetskraft undan för undan får vika för utländsk och lönerna pressas ned", skrev tidningen.
- Det var bara arbetsmarknadspolitiska argument som användes. Det finns absolut inget som tyder på att skälet var antisemitiskt, men det var en väldigt njugg inställning, säger Mats Wingborg.
- Lärdomen man kan dra är att det alltid finns risk för fackliga organisationer att snöa in och bara arbeta med "rent fackliga" frågor.
Två av tidningarna, Journalisten och Kommunaltjänstemännens tidskrift, publicerade tyskvänliga artiklar under slutet av 30-talet. Men det finns inget belägg för att detta innebar sympatier också för nazismen. Enligt Mats Wingborg finns det överhuvudtaget inga tecken på nazistiska strömningar inom tjänstemannarörelsen. Det hänger sannolikt samman med att nazisterna organiserade egna fackföreningar. Resultatet blev färre nazister inom TCO och LO.

NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 2000  

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.