Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Svenska företag tar socialt ansvar

Publicerad

Svenska företag tar socialt ansvar

Jämfört med företag i andra länder tar svenska företag ett stort socialt ansvar för sina anställda vid neddragningar. Genom att satsa på kompetensutveckling har man lyckats undvika uppsägningar.

Det visar en kommande studie från Arbetslivsinstitutet.
- Det var bara de svenska företagen som skötte neddragningar på ett nyanserat och ansvarsfullt sätt, säger professor Peter Docherty.
Han har studerat hur företag i Sverige, Italien, Tyskland och Storbritannien hanterar personalminskningar. För svensk del handlar det om Volvo, Telia och Handelsbanken.
Istället för att avsked och förtidspensioneringar satsar man sedan ett antal år tillbaka på kompetensutveckling. På det viset har stora nedskärningar kunnat genomföras utan uppsägningar. Ett exempel är Volvos personalminskningar på Torslanda under 1990-talet. Ingen har friställts, enligt Peter Docherty.
- Personalen vidareutbildas, en hel del kommer tillbaka till företaget, andra går till underleverantörer eller andra firmor. Ingen har skilts från Volvo innan de haft ett annat jobb att gå till.
Men det handlar inte om någon allmän idealism eller oegennytta från företagens sida. Inget av de studerade företagen ser personalsatsningarna som smärtsamma uppoffringar, istället handlar det i högsta grad om affärsmässiga beslut.
- Företaget får goodwill utåt och stora fördelar inåt. Neddragningar har tidigare gett negativa konsekvenser när det gäller personalens kreativitet, engagemang och förändringsberedskap. På det här viset slipper man många kostnader på grund av skadade relationer med personalen, facket och marknaden. På lång sikt är det viktigt för företaget att dess medarbetare känner en grundtrygghet.
Hur kommer det sig då att företag i andra länder inte arbetar på samma vis?
- De är alldeles för kortsiktiga i sin planering. Det finns också kulturella och historiska skäl.

NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.