Svensk ekonomi barnfientlig
Den ekonomiska politiken har under 90-talet varit extremt barnfientlig.
Kritiken kommer från nationalekonomen Stefan de Vylder, som medverkar i en ny bok, "Sverige efter välfärdskrisen".
En fjärdedel av befolkningen ett par miljoner är under 18 år. Den gruppen har drabbats extra hårt av krisen och saneringspolitiken, menar Stefan de Vylder. 1997 föddes färre människor i Sverige än som dog. Detta har inte inträffat sen 1809.
Arbetslösheten påverkar barns hälsa på flera sätt. Dels utsätts över 100 000 barn och ungdomar för den stress som det innebär att bo i familjer där båda föräldrarna saknar jobb. Dels överförs den ökade stressen i arbetslivet på barnen till yrkesverksamma föräldrar.
Riksbankschefen och finansministern kan utan risk för sanktioner driva igenom en politik som bryter mot FN:s barnkonvention, där det stadgas att staterna ska främja de ungas ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
En stollig växelkurspolitik, såsom den Sverige förde i början av 90-talet, kan vara skadligare för våra barn än en misslyckad skolreform, skriver de Vylder.
Barn och ungdomar med psykiska problem kostar samhället varje år 11 miljarder kronor, motsvarande två tredjedelar av alla barnbidrag. En enda tonåring som börjar snatta och med tiden hamnar i fängelse för allt grövre kriminalitet beräknas kosta samhället 10-20 miljoner. Till det ska läggas förlusten av ett missat arbetsliv.
Det vore billigare och bättre att i förebyggande syfte satsa 10 000 kronor på varje barn som är i "riskzonen", resonerar Stefan de Vylder. Han tycker att besparingarna inom skola och barnomsorg varit ekonomiskt "vanvettiga". Han förespråkar höjda barnbidrag och vill att barn till arbetslösa ska få ha kvar sin dagisplats.
Kapitlet om barnfamiljerna som 90-talets förlorare ingår i forskarantologin "Sverige efter välfärdskrisen. Mellan hot och hopp" (Boréa bokförlag). Boken presenterades i slutet av augusti, på dagen 70 år sen Per-Albin Hansson lanserade sin idé om Folkhemmet.
BJÖRN ÖIJER© SIF-tidningen 1998
