Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Studenter tror på livet efter studierna

Föreläsningar och seminarier på dagarna, arbete på kvällar och helger samt stenkoll på vad saker och ting kostar - det är vardag för många studenter. Ändå ses studietiden som en investering som tids nog lönar sig.
Maja Jägerlöv Publicerad

Dagens studenter som tar studielån från Centrala studiestödsnämnden, CSN, förväntas leva på 8 810 kronor i månaden. Det är under Sveriges fattigdomsgräns, som enligt regeringen ligger på 9 535 kronor i månaden. Det visar rapporten "Utbildning straffbart?" som Saco Studentråd nyligen publicerade tillsammans med studentkårerna i Stockholm, Umeå och Uppsala. För många finns ingen annan utväg än att arbeta extra på lediga stunder och dra in på utgifterna för maten.

- Nu kan jag köpa ost. Det var inte möjligt förut, säger Fredrik Söderqvist som studerar nationalekonomi vid Linköpings universitet.

Fredrik har valt att börja arbeta extra och dra ned på studietakten under en period. Han vill ha en bättre boende - och levnadsstandard.

En annan student, Johannes Danielsson vid Uppsala universitet, har minskat kostnader för boende och mat genom att dela lägenhet med vänner. Hyran ligger på drygt 7 000 kronor. Han betalar lite över 2 000 kronor. Rummens storlek reglerar hur mycket varje boende ska betala. De storhandlar varje månad. På lediga stunder arbetar han för Saco Studentråd. Johannes upplever att extraarbetet delvis kan påverka studierna.

- Det gäller att prioritera. Jag sätter studierna i främsta rummet men eftersom jag har så lite lektionsbunden tid så kan jag välja mellan plugget och jobbet. Undermedvetet tror jag att jag tänker "Jag jobbar lite. Plugga kan jag göra på kvällen, eller natten".

Kim Tuominen studerar, sedan närmare tre år, journalistik på heltid vid Södertörns högskola i Stockholm. Under såväl terminerna som sommarmånaderna har hon arbetat extra som undersköterska. Trots det har räkningar fått läggas åt sidan. Helgaktiviteter som besök på museum eller Skansen tillsammans med döttrarna har ersatts med skogspromenader med matsäck. Vid vissa tillfällen har hon övervägt att avbryta studierna på grund av den ekonomiska situationen, men hon har valt att fortsatta läsa.

- Det här är en investering för framtiden vad gäller barnen och mig. Dessutom har jag haft människor runtomkring mig som stöttat och uppmuntrat.

Rapporten "Utbildning straffbart?" visar att över 50 procent av dem som studerar på heltid får ekonomisk hjälp av föräldrar och andra närstående. Fredrik Söderqvist är en av dem. Inför en praktiktermin i Japan, ett av världens dyraste länder att leva i, nekade CSN honom höjt studiebidrag. Då fick han ekonomisk hjälp av föräldrarna. Pengarna måste betalas tillbaka. Det är ytterligare en anledning till att han valt att dra ned på studietakten och istället börja arbeta extra.

Tobias Söderlund, nyligen färdigutbildad journalist vid Mittuniversitetet i Sundsvall, har ägnat sommaren åt att arbeta heltid som tidningsredigerare på natten. De intjänade pengarna lever han på just nu för att inte behöva ta studielån. Han vill inte behöva betala tillbaka lånade pengar de närmaste decennierna. Liksom flera andra studenter har han knep för att hålla kostnaderna nere - särskilt när det gäller kurslitteratur.

- Kurslitteratur är dyrt. Jag var dum nog att köpa alla böcker de två första åren. Nu har jag börjat låna på bibliotek och köpt begagnade böcker.

Höga hyror och stora matkostnader till trots ser de tillfrågade studenterna positivt på det yrkesliv som väntar efter studierna.

- Många i branschen påstår att det är svårt att få jobb men jag är positiv, säger Tobias Söderlund.

Han tycker också att utbildningen har förberett honom på det liv som väntar efter studierna. En bra kontakt med arbetslivet fick han under sin fyra månader långa praktikperiod på en kvällstidning. Om några veckor flyttar han till Stockholm med ambitionen att börja sin journalistiska yrkeskarriär.

Även Kim Tuominen strävar efter att få tillämpa sina skrivarkunskaper efter studierna.

- Även om jag måste gå tillbaka till mitt gamla jobb ett tag så ska jag försöka hålla igång skrivandet - och hitta ämnen att skriva om, för att sedan försöka sälja texterna till olika tidningar.

Fredrik Söderqvist har ännu några år kvar vid Linköpings universitet men tror att möjligheterna till arbete efter studierna är goda:

- Jag brukar inte ha problem att hitta jobb. Jag siktar ganska högt och är faktiskt inte orolig.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.