Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Största möjliga öppenhet

Information är makt. Den som styr informationen har också makt.<br />Jag kom att tänka på detta med anledning av att diskussionen om en sammanslagning av HTF och Sif nu drar igång.<br />
Publicerad
Vis av erfarenheten från Trioprojektet för några år sedan, det som handlade om att HTF, SKTF och ST skulle bilda ett nytt storfack, vet jag att det finns en stark vilja att styra informationen. Jag har samlat mycket material från den tiden. Man kan förenklat påstå att HTF:s ledande företrädare ville informera fram ett ja till storförbund. Det var kombinerat med en hård press mot de som tyckte annorlunda.
Den här gången tror jag inte att diskussionerna blir lika inflammerade av två skäl:
Trioprojektet var en konstruktion där man i ett förbund försökte förena löntagare från helt skilda värdar - den konkurrensutsatta privata sektorn i HTF med de offentliga, skattefinansierade verksamheter i stat och kommun. Argumenten för en sådan sammanslagning var inte givna. Det fanns också en stor oro för att motståndare till sammanslagning skulle lyckas sticka hål på argumenten för Trio. Dessutom fanns farhågor för att det nya förbundet skulle få dålig ekonomi, eftersom medlemsminskningen i de offentliga förbunden var avsevärd.
I den nu aktuella diskussionen om ett samgående mellan HTF och Sif har de flesta spontana kommentarer inom HTF varit positiva. Även personer som inte stödde Trioprojektet är nu positiva. Det tror jag beror på att HTF och Sif är två förbund som lever i samma värld, medlemmarnas finns i det konkurrensutsatta näringslivet. De båda förbunden har samma motpart i Svenskt Näringsliv. Om HTF får igenom en förbättring i sina kollektivavtal vet arbetsgivarna att den kommer också att slå igenom på Sif:s område och omvänt. Ett
samgående innebär en direkt nytta i fackets kärnverksamhet - förhandlingarna om löner och villkor. Det kommer man också att tydligt se lokalt ute på arbetsplatserna.
Även om de första kommentarerna varit entydigt till stöd för en sammanslagning innebär det inte att debatten därmed är avslutat eller att de som har en annan åsikt inte ska få föra fram den i sin förbundstidning Lön&jobb. Tvärtom, en uppgift för förbundstidningen är att stimulera till debatt.
I de diskussioner som nu inleds spelar alltså Lön&jobb en central roll. Vår roll är dels att ge så mycket information och nyheter i frågan som möjligt, dels att släppa fram olika åsikter om sammanslagningen. Även minoriteters uppfattningar är viktiga.
Hur har redaktionen valt att agera i inledningen av dessa diskussioner om en eventuell förbundssammanslagning?
På sidorna 30 - 31 har vi inte bara skrivit om styrelsernas beslut, utan också referat de bakgrundsrapporter som låg till grund för besluten. Innehållet i rapporterna har redaktionen ansträngt sig för att få med i detta nummer. En kommentar som jag fått är att tidningen kunde vänta med att referera underlaget till sitt aprilnummer. Om redaktionen hade agerat på detta sätt skulle läsarna haft informationen först om en dryg månad.
Men demokrati är inte något man gör sedan, utan den utövas här och nu. Det är inte heller så att olika medlemmar har olika vikt när det gäller att delta i debatten om en sammanslagning av HTF och Sif. I en sådan frågan som gäller förbundets framtid väger varje medlems åsikt lika tungt, vare sig man sitter i förbundsstyrelsen eller enbart är en betalande medlem utan förtroendeuppdrag. Alla måste ha möjlighet att delta i debatten och alla måste ha god information för att kunna bilda sig en egen uppfattning.
Syftet med pressfrihet och tryckfrihetslagstiftning (och offentlighetsprincipen) är att medborgarna ska kunna delta i demokratin. Överfört på den fackliga tidningen Lön&jobb är vår uppgift att ge så mycket information att HTF-medlemmarna kan delta i förbundets demokrati, inte minst genom att föra fram sina åsikter och därmed vara med och påverka viktiga beslut. Därför är vår roll i debatten om en sammanslagning att verka för öppenhet, låta många åsikter komma till tals och inte vänta med att informera.


Information är makt. Den som styr informationen har också makt.
Jag kom att tänka på detta med anledning av att diskussionen om en sammanslagning av HTF och Sif nu drar igång.
Vis av erfarenheten från Trioprojektet för några år sedan, det som handlade om att HTF, SKTF och ST skulle bilda ett nytt storfack, vet jag att det finns en stark vilja att styra informationen. Jag har samlat mycket material från den tiden. Man kan förenklat påstå att HTF:s ledande företrädare ville informera fram ett ja till storförbund. Det var kombinerat med en hård press mot de som tyckte annorlunda.
Den här gången tror jag inte att diskussionerna blir lika inflammerade av två skäl:
Trioprojektet var en konstruktion där man i ett förbund försökte förena löntagare från helt skilda värdar - den konkurrensutsatta privata sektorn i HTF med de offentliga, skattefinansierade verksamheter i stat och kommun. Argumenten för en sådan sammanslagning var inte givna. Det fanns också en stor oro för att motståndare till sammanslagning skulle lyckas sticka hål på argumenten för Trio. Dessutom fanns farhågor för att det nya förbundet skulle få dålig ekonomi, eftersom medlemsminskningen i de offentliga förbunden var avsevärd.
I den nu aktuella diskussionen om ett samgående mellan HTF och Sif har de flesta spontana kommentarer inom HTF varit positiva. Även personer som inte stödde Trioprojektet är nu positiva. Det tror jag beror på att HTF och Sif är två förbund som lever i samma värld, medlemmarnas finns i det konkurrensutsatta näringslivet. De båda förbunden har samma motpart i Svenskt Näringsliv. Om HTF får igenom en förbättring i sina kollektivavtal vet arbetsgivarna att den kommer också att slå igenom på Sif:s område och omvänt. Ett
samgående innebär en direkt nytta i fackets kärnverksamhet - förhandlingarna om löner och villkor. Det kommer man också att tydligt se lokalt ute på arbetsplatserna.
Även om de första kommentarerna varit entydigt till stöd för en sammanslagning innebär det inte att debatten därmed är avslutat eller att de som har en annan åsikt inte ska få föra fram den i sin förbundstidning Lön&jobb. Tvärtom, en uppgift för förbundstidningen är att stimulera till debatt.
I de diskussioner som nu inleds spelar alltså Lön&jobb en central roll. Vår roll är dels att ge så mycket information och nyheter i frågan som möjligt, dels att släppa fram olika åsikter om sammanslagningen. Även minoriteters uppfattningar är viktiga.
Hur har redaktionen valt att agera i inledningen av dessa diskussioner om en eventuell förbundssammanslagning?
På sidorna 30 - 31 har vi inte bara skrivit om styrelsernas beslut, utan också referat de bakgrundsrapporter som låg till grund för besluten. Innehållet i rapporterna har redaktionen ansträngt sig för att få med i detta nummer. En kommentar som jag fått är att tidningen kunde vänta med att referera underlaget till sitt aprilnummer. Om redaktionen hade agerat på detta sätt skulle läsarna haft informationen först om en dryg månad.
Men demokrati är inte något man gör sedan, utan den utövas här och nu. Det är inte heller så att olika medlemmar har olika vikt när det gäller att delta i debatten om en sammanslagning av HTF och Sif. I en sådan frågan som gäller förbundets framtid väger varje medlems åsikt lika tungt, vare sig man sitter i förbundsstyrelsen eller enbart är en betalande medlem utan förtroendeuppdrag. Alla måste ha möjlighet att delta i debatten och alla måste ha god information för att kunna bilda sig en egen uppfattning.
Syftet med pressfrihet och tryckfrihetslagstiftning (och offentlighetsprincipen) är att medborgarna ska kunna delta i demokratin. Överfört på den fackliga tidningen Lön&jobb är vår uppgift att ge så mycket information att HTF-medlemmarna kan delta i förbundets demokrati, inte minst genom att föra fram sina åsikter och därmed vara med och påverka viktiga beslut. Därför är vår roll i debatten om en sammanslagning att verka för öppenhet, låta många åsikter komma till tals och inte vänta med att informera.

Carl von Schéele
chefredaktör

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.