Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Stora skillnader i semester

Publicerad

Semestern är långtifrån lika för alla. Statsanställda har två veckor längre ledighet än de flesta privatanställda.

Alla med fast jobb har rätt till minst fem veckors (25 arbetsdagar) semester om året. I näringslivet är det ofta de dagarna som gäller. Arbetare har sällan mer än den lagstadgade minimisemestern – utan möjlighet att förhandla sig till ytterligare dagar. Privatanställda tjänstemän kan dock i vissa fall få mer.
I kommuner, landsting och stat garanteras man fler semesterdagar ju äldre man blir.
Statsanställda har minst 28 dagars semester. Vid fyllda 30 får de ytterligare 3 dagar och vid 40 är de uppe i 35 dagar (för vissa 34).
Det vill säga tio arbetsdagar, två veckor, längre ledigt än de flesta andra. Anledningen är historisk och hänger inte, som ofta påstås, samman med att statsanställda skulle ha avstått löneutrymme.
För de kommun- och landstingsanställda är villkoren inte lika generösa, här ligger semestern mellan 25 och 32 dagar, beroende på ålder.
Det finns också de som inte får någon semester alls.
Vikarier är en sådan grupp. De har å andra sidan semesterersättning för den tid de arbetat.
Arbetslösa är en annan grupp som saknar semesterrätt. Däremot har de som ingår i den så kallade Agan, Aktivitetsgarantin, rätt till 20 dagars semester från och med juni i år.

NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.