Det flesta av oss har gjort det - skjutit på en viktig arbetsuppgift så länge det bara gått. Samtidigt har vi plågats av dåligt samvete över varför det ska vara så svårt att komma igång med den där surdegen som borde ha varit klar för länge sedan. Vi tyngs av prestationsångest och av att om och om igen älta uppgifterna vi borde göra, men som vi inte gör.
Men många av oss plågas i onödan. Enligt strukturexperten David Stiernholm finns det flera knep som får oss att rivstarta, även med uppgifter som verkar oöverstigliga och ofantligt tråkiga. Bonuseffekten av dessa så kallade startkablar blir mer tid för den där extra touchen.

Varför är det svårt att komma igång?
- Jag tror att det är något vi på olika sätt drar oss för. Dels kan det handla om att man fått ett problem på sitt bord som man inte är motiverad inför eftersom det finns mycket annat man hellre vill göra. Och dels kan det vara att uppgiften är lite för luddig, man vet inte var man ska börja. Då är det lättare att börja med något där man direkt får en snabb belöning. För egen del handlar det mycket om att jag inte har riktigt uppgiften klar för mig och då känns det som en tröskel att ta sig över.

Vad utmärker de arbetsuppgifter där folk kör fast?
- Det är ofta uppgifter som man inte är så van vid och där mycket står på spel. Alltså när man förväntas prestera och som man kanske är lite nervös över.
- Jag möter många som inte tillåter sig att stänga av och fokusera förrän det verkligen är kris eller "kniven mot strupen". Det finns en slags "tillgänglighetssjuka" i arbetslivet, att vi ska vara tillgängliga för andra och hjälpa andra hela tiden. Det är inte alltid uppskattat när man avböjer att hjälpa en kollega för att man verkligen måste fokusera på en uppgift.

Gör man sig själv en otjänst genom att dra ut på eländet eller kan slutresultatet rentutav bli bättre genom att få mer tid?
- Man gör sig själv en björntjänst om man känner dåligt samvete för det och det börjar bli en verklig belastning. Det som är betungande drar ner arbetslusten och välbefinnandet.
- Men om vi kan förändra vårt förhållningssätt och tillåta oss att dra ut på en uppgift och därmed också se det som ett värdefullt arbete när man smälter uppgiften innan man gör något konkret med den. Då kan vara det ett smart sätt att arbeta.
- Att sätta sig med ett blankt blad och bara få ner allting som redan finns i skallen är ett sätt att komma igång och väldigt fort släpper det dåliga samvetet, man får en belöning av att faktiskt få gjort något.

Uppskjutarbeteendet kan alltså bli en negativ spiral?
- Absolut. Ju mer dåligt samvete vi har över en uppgift desto svårare är det att komma igång. Det är därför det funkar så bra med att bara ta ett litet steg. Bara man kommer igång så släpper ofta det dåliga samvetet och då blir det också lättare att ta nästa steg.