Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Spola monopolet fel medicin

- När blev det fult med monopol? Vad är det för demokrati att besluta baklänges? Anna Ekergren och Tina Carlsson i Unionenklubbarna vid Apoteket vänder sig mot hur regeringen tänker ersätta säljmonopol med konkurrens.
Bengt Colling Publicerad

Den 1 juli 2009 vill regeringen avskaffa statliga Apotekets ensamrätt att sälja läkemedel och låta flera företag konkurrera. Villkoren analyseras av en särskild utredare som lämnat ett delförslag.

Unionens tre klubbar inom Apoteket AB, med cirka 300 medlemmar på kundcentren i Kalmar och Uppsala och huvudkontoret i Stockholm, är kritiska.

Konsumenternas intresse talar enligt dem emot att ta bort Apotekets monopol på att sälja läkemedel. De menar att avvecklingen bestäms i en demokratiskt tvivelaktig ordning, där riksdagens slutliga beslut binds av tidigare ställningstaganden.

Anna Ekergren, ordförande i Unionenklubben vid Apotekets kundcenter i Kalmar, lyfter fram en punkt där klubbarna är kritiska:

- Varför ersätta objektiv rådgivning med konkurrens där vinsten styr? Den som nu går in på Apoteket får råd om vad som är bäst för kunden att köpa, oberoende av producentintressen och vad Apoteket tjänar mest på att sälja.

Hur troligt är det att kunderna får samma möjlighet efter omregleringen? undrar Unionens klubbar vid Apoteket. Behöver läkemedel kunna köpas dygnet runt? Hur stor är risken för överkonsumtion som kan ge livsfarliga skador på till exempel lever och njurar?

Unionenklubbarna hittar inget i apoteksutredningen som visar att konsumenterna får billigare läkemedel med avreglering. I grannländer med borttaget monopol åker många till Sverige och köper, eftersom våra apotek med monopol har betydligt lägre priser.

- Risken är att vinsten stannar hos mellanhänder, säger Tina Carlsson i styrelsen för Unionenklubben vid kundcentret i Uppsala.

Klubbarna tror inte det blir närmare till köpställen om fler får sälja läkemedel, annat än i storstäder.

- I vårt system med monopol kan vinstgivande apotek finansiera att glesbygdsapotek håller öppet där de inte bär sina kostnader fullt ut, säger Anna Ekergren.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.