Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Spetskompetens viktig för att rädda jobben"

Sverige behöver ett omfattande investerings- och kunskapslyft. Den slutsatsen drar Unionen, Almega och Teknikföretagen i en gemensam rapport.
Ola Rennstam Publicerad

Under november månad varslades nästan 10 000 personer om uppsägning, vilket är mer än 3 000 fler än samma period förra året visar statistik som Arbetsförmedlingen presenterade i går. Och mycket talar för att utvecklingen kommer att fortsätta i samma riktning.

I dag presenterade Unionen, Almega och Teknikföretagen en gemensam analys av de ekonomiska förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013. Den slår i korthet fast att den globala tillväxten kommer att bli klart lägre nästa år och för de svenska exportinriktade företagen är det framför allt utvecklingen i Europa som oroar. Mycket talar för att det blir en utdragen period av svag efterfrågan.

- Industrin i Sverige är återigen inne i en lågkonjunktur. Det är en vikande efterfrågan internationellt och främst inom Europa, som under hösten 2012 i ökad omfattning har genomslag i Sverige. För stora delar av den svenska teknikindustrin har detta inneburit en tydlig nedgång i order, produktion och antal anställda. Den långdragna lågkonjunkturen resulterar dessvärre också i en fortsatt hög arbetslöshet, säger Anders Rune, Teknikföretagens chefsekonom.

De tre organisationerna konstaterar med stor oro att Sverige står inför ett omfattande investeringsbehov på områden som exempelvis infrastruktur, kompetens och produktionsteknik.
- Alla, både arbetsmarknadens parter och landets politiker, måste komma till insikt om att Sverige har tappat sin tillväxtförmåga och att det beror på historiskt låga investeringar under det senaste decenniet. Nu behövs det stora satsningar både på innovationer och på kompetensutveckling. Man måste få insikt om vilka utmaningar vi står inför och inte ta för givet att Sveriges ekonomi kommer att få ett uppsving när konjunkturen vänder upp, säger Lena Hagman, chefsekonom på Almega.

Trots nedgången finns det branscher som har god orderingång och full snurr på verksamheten.
- Vi ser att det är stora skillnader mellan olika branscher och det är viktigt att känna till att vissa av dem går riktigt bra. Det handlar både om en lågkonjunktur och om en stor strukturomvandling där man flyttar ut produktion till utlandet, säger Lena Hagman.

Gösta Karlsson, tf chefsekonom på Unionen, lyfter fram vikten av kompetensutveckling och då rätt sådan för att komma till rätta med matchningsproblematiken.
- Kompetensen är oerhört central och då inte minst spetskompetens. En expert kan ge sysselsättning åt 10 -15 andra och rädda kvar verksamheten i Sverige. I dag handlar det bara att få ut folk på arbetsmarknaden, inte vad de har med sig, men det är också viktigt, säger han.

Facken inom industrin har tidigare krävt 2,8 procents löneökningar på ett år i den kommande avtalsrörelsen, dock lägst 430 kronor per månad. Men hur stort löneutrymmet kan bli i den kommande avtalsrörelsen är inget som någon av de tre chefsekonomerna vill svara på utan hänvisar till dem som sköter förhandlingarna.

Detta är andra gången som Unionen, Almega och Teknikföretagen gör en gemensam analys av det ekonomiska läget inför en stundande avtalsrörelse. Men förra gången, i maj 2011, hann det gå en hel sommar innan förhandlingarna drog igång och den ekonomiska verkligheten förändrades.
Denna gång ligger rapporten mer i fas med den stundande avtalsrörelsen och det tycks också ha gått fortare att enas - analysen värptes fram på en månad. Att ha en samsyn om förutsättningarna kommer att få betydelse för avtalsförhandlingarnas karaktär, tror chefsekonomerna.

- Ja, det är viktigt att ha samsyn när man går in i förhandlingar så att man inte behöver tjafsa om det som har varit. Sedan kommer de ha olika bedömningar om vad som händer framöver, men historien kan vi plocka bort, säger Gösta Karlsson.

- Vi förutsätter att de gemensamma slutsatserna kommer att underlätta för de avtalsslutande parterna, att processen blir mer smärtfri, säger Anders Rune.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.