- Accepterar läget, det har gett mig sinnesfrid. Jag måste vabba och det finns inget jag kan göra åt saken, säger Michaela Wallerström.
Hon bor i Stockholm tillsammans med Irma, snart tre år. Det var inte länge sen hon fick vara hemma en vecka med en då febrig och hostig dotter. Eftersom Irmas pappa bor i Varberg är det Michaela som får vara hemma. Den här gången bestämde hon sig för att inte få vabångest utan var bara i nuet med Irma. Så var det inte tidigare när hon var ny i rollen som ensamstående. Då kom paniken smygande men hon har insett att ingenting blir bättre av att stressa upp sig.
- Det är kanske lätt att säga men vad ska jag göra? Stressen leder ju bara till att jag blir sur på Irma. Fast i ärlighetens namn har jag haft lite tur också, hon har varit sjuk väldigt lite.
Michaela driver en i klädbutik. Hon har extrapersonal på lördagarna och ibland någon eftermiddag för att kunna gå hämta på dagis. Mer har hon inte råd med. Hon får ovärderlig backup från sina föräldrar men eftersom de också arbetar kan hon inte alltid räkna med deras hjälp.
- Om Irma är dålig kollar jag alltid om jag kan få in någon som kan arbeta i butiken eller så hör jag med mina föräldrar om de kan ta hand om henne. Men är hon magsjuk är det ju inget poppis alternativ.
Det har hänt att Michaela fått öppna butiken lite senare på eftermiddagen eller stänga helt när hon har vabbat. När Irma varit på bättringsvägen har hon fått följa med mamma till jobbet. Det blir en del pusslande med att få ett sårbart läget under kontroll.
Michaela tycker ändå att det finns fördelar med att var ensamstående och egen när det kommer till just vabbandet. Hon slipper sura kommentarer från chefer och kollegor för att hon inte är på jobbet. Kunderna har förvisso mötts av en skylt som säger att det är stängt men hon har aldrig hört några klagomål. Det är en liten butik med många stammisar, flera har barn själva och vet allt om virus och baciller.
- Ibland tror jag också att det blir mer stress kring vab när man lever tillsammans med någon. Då tjafsar man om vems tur det är att vara hemma. Sånt slipper jag faktiskt.