Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Skammens 1 maj

Första maj är den internationella arbetarrörelsens högtidsdag. I år var det tänkt att några av de sista murarna i Europa skulle rivas just den dagen. Arbetare och tjänstemän från EU:s tio nya medlemsstater skulle på samma villkor som invånarna i resten av unionen få söka jobb över landgränserna och samtidigt ha rätt till de sociala skyddsnäten i mottagarländerna.
Publicerad
En seger för arbetskraftens fria rörlighet. Ett nederlag för protektionism och trångsynt nationalism. Äntligen skulle retoriken om mångfald och internationell solidaritet omsättas i praktisk handling. Sverige skulle minsann inte begära några övergångsregler, försäkrade EU-ordföranden Göran Persson i debatten om utvidgningen våren 2001.
Men plötsligt får den svenska arbetarregeringen byxångest. Hotet om "social turism" från öst anses nu motivera övergångsregler. Och de flesta EU-länder har ju murarna kvar. Inte kan Sverige riskera att föregå med gott exempel. Senare har motivet ändrats till att balter, polacker, slovaker med flera arbetskraftsinvandrare måste skyddas mot hänsynslösa arbetsgivare.
Det här är inget annat än en cynisk diskriminering av den europeiska gemenskapens nya medborgare. De välkomnas med stängda dörrar och får känna sig som tjuvar och bedragare.
Problemet med slavlöner, svartjobbare och falska F-skattare har funnits i många år under den reglerade arbetsinvandringen. Det är dels en sak för polisen, dels en kontrolluppgift för facket. Byggnads har med framgång klämt åt utländska entreprenörer som utnyttjat lågbetald arbetskraft. I oktober tvingade facket det slovakiska företaget Termostav att retroaktivt betala avtalsenliga löner till 92 ugnsmurare, som jobbat för 18 kronor i timmen vid SSAB:s koksverk i Luleå.
Inom kvinnodominerade branscher som hotell- och restaurang har osunda konkurrensvillkor rått länge. Nu när missbruket spritt sig till manliga yrken inom transport och bygg ropas det på krafttag. Men utestängning är fel väg. Varken svenskar eller utlänningar ska tillåtas dumpa lönerna eller missbruka välfärdssystemen. Behöver systemen skyddas mot överutnyttjande är det villkoren som ska ändras - lika för alla. Att kollektivavtal finns och följs är en förutsättning för ordning och reda på arbetsmarknaden.
"För den som vill bekämpa den svarta marknaden vore det klokt att öppna den vita", anser Saco-ordföranden Anna Ekström. Enligt akademikerna överstiger vinsterna av fri rörlighet vida de problem som också finns. LO utbildar inför första maj tusen förtroendevalda som i en kampanj för ordning och reda ska hålla koll på gästarbetarnas villkor. Även TCO är för öppna gränser men kan tänka sig övergångsregler "under en så kort period som möjligt". Sif har tidigare sagt blankt nej till övergångsregler. Förbundsstyrelsen ska ha en ny diskussion i mars. Då kommer bland annat frågan upp om hur gästarbetarna ska organiseras eller representeras.
Svenskt Näringsliv anser att Sverige behöver fler människor i arbete och att personer från andra länder inte är större bidragsfuskare än svenskar. Det borde facket kunna hålla med om. Samsyn borde också gälla om att industriell expansion inte går att förena med en åldrad befolknings behov av vård och omsorg utan att vi välkomnar arbetssugna invandrare till vårt land.
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.