Pressen mot de svenska lönerna kommer från de nya EU-medlemmarna i östra Europa och Asiens explosiva ekonomier, där miljoner arbetstagare väntar på att få ta över de gamla industriländernas produktion av varor och tjänster. Pressen kommer också från utländska entreprenörer som erbjuder jobb i Sverige till dumpade löner. Exemplet Vaxholm är en vattendelare. Ska svenska löner och kollektivavtal gälla alla anställda - även tillfälligt hitresta - eller kommer EG-domstolen att ge klartecken till konkurrens på olika villkor?
Efter it-kraschen frystes eller sänktes de uppblåsta lönerna i många konsultbolag. Det skedde under fackliga protester men var inget som gemene man reagerade över. I Tyskland har facket gått med på längre arbetstid till oförändrad lön för att rädda jobben i bilindustrin. Även det ett slags lönesänkning.
Nationalekonomerna Mats Persson och Marian Radetzki anser att en löneanpassning måste ske över alla branscher. Går det inte att faktiskt sänka lönerna - eller frysa dem - bör samma effekt åstadkommas genom att släppa loss inflationen.
Det borgerliga regeringsalternativet bäddar i sin valkampanj för ett arbetsliv med lägre löner. "Man ska inte förakta jobb med låg lön". Sänkt a-kassa och ökade egenavgifter ska sporra folk att ta jobb till löner vi vanligtvis inte accepterar. Hushållsnära tjänster är en variant.
Arbetslivsminister Hans Karlsson ser ingen skillnad mellan vår tids globalisering och den strukturrationalisering som slog ut svensk varvs- och tekoindustri på 60- och 70-talen. Lösningen stavades då som nu solidarisk lönepolitik. Jobb som inte betalar sig bör försvinna. Det är motsatsen till den protektionism som länge präglat USA och Frankrike, där värnandet om de befintliga inhemska jobben är en nationell prioritet.
En skillnad är nog att dagens företag flyttar jobb till Indien och Kina inte enbart för de låga lönernas skull. Fackliga representanter på Ericsson har återvänt från studiebesök och berättat om den höga kompetensen, att det ofta är anställda med akademisk utbildning i alla led, i FoU såväl som produktion. Indien har sexton miljoner civilingenjörer. Varannan kinesisk tonåring är intresserad av teknik mot en av tio i Sverige.
Det behöver inte betyda att vi måste sänka lönerna i Sverige. Däremot är det nödvändigt att vi själva täcker upp den kompetensbrist som lockar företag som IBM att lågprisimportera indiska konsulter.
Många svenska företag flyttar ut produktion i onödan, menar Nutek och Chalmers. Produktiviteten kan i stället ökas med 30-50 procent. Och kringtjänster som finansiering och utbildning blir en allt viktigare konkurrensfaktor när sysselsättningen minskar i traditionella industribranscher.
Facket kommer inte att gå med på sänkta löner i nästa avtalsrörelse. Men insikten om nyföretagandets betydelse kommer att öka. Behovet av entreprenörer, innovatörer, patent, forskning och avknoppning blir en del av den fackliga retoriken. I väntan på att lönerna höjs i österled måste hundra blommor blomma i väst.
BJÖRN ÖIJER