Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

SIF slopar den solidariska lönepolitiken

Publicerad

SIF slopar den solidariska lönepolitiken

I drygt ett år har en projektgrupp, Lön 2000, kartlagt medlemmarnas åsikter om hur en framtida lönebildning bör se ut. Man har nu kommit fram till att förbundet bör slopa den solidariska lönepolitiken.

Uppdraget var att ta fram idéer om en lönebildning som långsiktigt stärker medlemmarnas reallöneutveckling och företagens konkurrenskraft.
I oktober fick förbundsstyrelsen ta del av gruppens resultat och reaktionerna var starka.
- Det var kontroversiellt. En del tyckte att det var för arbetsgivarvänligt, säger Börje Lindberg från projektgruppen.
Gruppens rapport säger att klubbarnas roll i framtiden måste förändras, bland annat kommer löneförhandlingar i allt större utsträckning skötas av medlemmarna själva.
Utgångspunkten är att SIF ska vara med att skapa, fastställa och fördela ett löneutrymme. För att öka löneutrymmet måste de anställda arbeta gemensamt med företaget för att öka förädlingsvärdet.
- Vi har ingen linje i förbundet. I teorin kan vi ha ett företagsperspektiv, men i praktiken har vi inte det utan försöker öka lönerna utan att se till förutsättningarna. Det innebär att andra väljer inriktning åt oss, säger Börje Lindberg.
Projektgruppen förespråkar att man utformar de centrala ramavtalen så att de kopplas till företagens resultat, till exempel förädlingsvärdets ökning. Det centrala avtalet ska även innehålla direktiv som garanterar klubbens inflytande, förhindrar dumpning av löner och fastställer förhandlingsordning.
Dessutom ska framtidens lönebildning präglas av långsiktighet.
- Vi har hoppat från tuva till tuva och valt den som passar bäst för tillfället, utan att tänka framåt, säger Conny Andersson, projektledare.
Rapporten Lön 2000 ska tillsammans med kompletterande material om bland annat skatter, avgifter, EMU, gränsöverskridande avtal och alternativa modeller för lönebildning ligga till grund för en debatt inom SIF nästa år. Först därefter ska mål och policy fastställas.

LINDA SVENSSON © SIF-tidningen 1998

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.