Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Sif sa ja till sammanslagning

Nu har både HTF och Sif sagt ja till att bilda ett gemensamt fackförbund, som blir det största inom det privata näringslivet. Om ett år ska det nya förbundet börja verka.<br /><br />
Publicerad
Beslutet fattades vid Sifs extrakongress i slutet av november.
-Jag är jätteglad över beslutet. Det är väldigt kul att vi fick en så pass fullständig uppslutning bakom förslaget. Det var egentligen bara en enda person på kongressen som redovisade en annan uppfattning, säger ordförande Marianne Krantz direkt efter beslutet.
Hennes vision är att skapa ett starkt, modernt och framtidsintriktat förbund, som sätter medlemsnyttan i fokus. Direkt efter beslutet fick hon en hjärtlig kram av HTF:s ordförande Bengt Olsson.
-Det här känns riktigt bra. Nu rullar det på ordentligt, är hans kommentar.
HTF fattade sitt beslut på förbundets kongress i oktober. Bara någon vecka efter Sifs positiva besked startade arbetet med att bygga det nya förbundet i ett tjugotal arbetsgrupper. De ska behandla alla delar som behövs i ett nytt förbund, som den demokratiska strukturen, stadgar, medlemsavgiftens storlek, förbundets organisation, lokalfrågan, en ny medlemstidning, lansering och mycket annat.
Även om arbetet kommer att gå mycket snabbt finns det en möjlighet kvar för de båda förbunden att backa ur. Det är sent nästa höst då ett andra beslut om bildandet ska tas.
-Jag kan inte se något konkret sakskäl skäl till att då sänka sammanslagningen, säger Bengt Olsson, men poängterar att det är först på dessa kongressen som det blir helt klart att planerna förverkligas.
Det nya förbundet kommer bli det största i Sverige efter LO-förbundet kommunal. Det kommer att vara den överlägset största motparten till Svenskt Näringsliv och organisera medlemmar på alla privata områden utom inom bank, finans och försäkring.
Både Sifs och HTF:s respektive kongresser har diskuterat det nya förbundet ur olika aspekter och skrivit ned önskemål och krav som måste tillgodoses. Det handlar om att olika grupper måste känna sig hemma i den stora medlemsskaran, att medlemmarna måste kunna identifiera sig med sitt fack och att informationen om processen måste vara omfattande.
Kan strykas:
På Sifs kongress var ombudet Britta Westman skeptisk till sammanslagningen. Anledningen var att hennes riksklubb på Telia inte fick garantier för en god ekonomi. Den landsomfattande verksamhet som klubben bedriver är kostsam.
-I det nya förbundet ska alla klubbar ha bra stöttning och förutsättningar finns för att de blir ännu bättre stöttade än idag, säger Marianne Krantz, som svar på kritiken.



3 röster om...Sifs beslut


Bengt Melin, Göteborg, ställer sig bakom en sammanslagning:
-Med det nya förbundet slipper vi gränsdragningsproblem. Vi har tjänstemän i industrin och tjänstemän i tjänstesektorn. Gränserna mellan dem blir allt mer flytande. Vi i Sif är den part som kommer att minska mest när industrisektorn krymper och tjänstesektorn ökar. Med detta slipper vi nya problem med var gränsen går mellan förbunden.
Bengt Melin ser också möjligheter att ändra på den cementerade struktur som han tycker finns i Sif.

Lena Jansson, Stockholm, är tveksam och säger nja:
-Jag vet inte vad jag tycker innerst inne. Jag tillhör dem som svarar nja på frågan om en sammanslagning. Jag förstår självklart riskerna med att gå in i varandras avtalsområden och att vi måste fundera på vad vi kan ha kvar och vad som måste förnyas i ett nytt förbund.
-Men det blir lättare att se om idén håller vid nästa kongress då alla medskick har behandlats.

Britta Westman, Stockholm, är emot en sammanslagning. Anledningen är att hennes riksklubb inom Telia inte fick gehör för en idé om att dessa klubbar skulle garanteras en god ekonomi.
-Förutsättningarna för vårt fackliga engagemang och inflytande på arbetsplatsen är vår starka riksklubb. För att vara stark behöver vi ha en ekonomi som svarar mot vår verksamhet. Jag yrkade på att det skulle vara ett medskick i arbetet, men det röstades ner. Det är tydligt att ett nytt förbund inte klarar riksklubbarna.



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.