Årets lokala löneförhandlingar har kärvat på många håll. Inte minst har klubbar på företag med processavtal ofta upplevt att det varit svårt att få dem att fungera som det är tänkt.
Avtalsmodellen innebär att de centrala partnerna endast slagit fast en så kallad stupstock, som garanterar en minimilön enligt en bestämd procentsats, om de lokala parterna inte kommer överens om något annat.
Lönen ska sedan sättas bland annat utifrån hur det gått för företaget och den anställdes resultat.
Det tycks dock många arbetsgivare, och då inte minst utlandsägda företag, ha missat.
När de lokala parterna börjat löneförhandla har det visat sig att det inte finns något förhandlingsutrymme eftersom arbetsgivaren räknat med att minimilönen gäller rakt av.
Ett vanligt argument tycks ha varit att man inte har budgeterat för högre löner.
Så var det också på ett företag med processavtal i södra Sverige i våras. Klubbordförande som vill vara anonym "för att inte förstöra framtida löneförhandlingar", säger:
- Vårt företag går väldigt bra och vi är värda mycket mer än de 3,5 procenten enligt stupstocken som arbetsgivaren ville ge oss. När de vägrade gå över den nivån för att enligt uppgift inte spräcka budgeten försökte vi hitta andra lösningar.
Till sist gick arbetsgivaren med på klubbens förslag om att skjuta fram revisionsdatumet i två månader, från den 1 april till den 1 juni.
Fram till dess behövde arbetsgivaren alltså inte höja lönerna. I gengäld fick de förutom de 3,5 procenten också betala ytterligare 0,8 procent så att de anställda fick 4,3 procent i genomsnitt från den 1 juni.
- På så vis får vi bara 3,5 procent på årsbasis och då spräcker de inte heller budgeten, förklarar klubbordföranden.
- Och i och med att vi nu har en högre lön än om vi bara fått de 3,5 procenten så blir den procentuella löneökning som vi får vid nästa års revision mer värd i pengar.
Vid en lön på 30 000 kronor i månaden innebär det 250 kronor extra om nästa års löneökning blir 3,3 procent enligt stupstockens miniminivå.
Varför gick arbetsgivaren med på det här?
- Jag tror de tänker kortsiktigt. På det här viset blev ju utgiften för företaget ändå bara 3,5 procent på årsbasis.
Klubbordföranden är missnöjd med hur de fastslagna rutinerna med processavtalet fungerar lokalt.
- Enligt avtalet ska vi egentligen delta i budgetprocessen där vi tillsammans ska komma fram till hur stora lönehöjningar företaget har råd med. Men vi är inte delaktiga i den processen.
Hur ska ni få mer inflytande?
- Vi hoppas få till ett nytt samverkansavtal så att processavtalet ska fungera på ett bättre sätt.
NIKLAS HALLSTEDT
ANITA TÄPP
Fotnot: Revisionsdagen är det datum från vilket den nya lönen räknas.
Avtalsmodellen innebär att de centrala partnerna endast slagit fast en så kallad stupstock, som garanterar en minimilön enligt en bestämd procentsats, om de lokala parterna inte kommer överens om något annat.
Lönen ska sedan sättas bland annat utifrån hur det gått för företaget och den anställdes resultat.
Det tycks dock många arbetsgivare, och då inte minst utlandsägda företag, ha missat.
När de lokala parterna börjat löneförhandla har det visat sig att det inte finns något förhandlingsutrymme eftersom arbetsgivaren räknat med att minimilönen gäller rakt av.
Ett vanligt argument tycks ha varit att man inte har budgeterat för högre löner.
Så var det också på ett företag med processavtal i södra Sverige i våras. Klubbordförande som vill vara anonym "för att inte förstöra framtida löneförhandlingar", säger:
- Vårt företag går väldigt bra och vi är värda mycket mer än de 3,5 procenten enligt stupstocken som arbetsgivaren ville ge oss. När de vägrade gå över den nivån för att enligt uppgift inte spräcka budgeten försökte vi hitta andra lösningar.
Till sist gick arbetsgivaren med på klubbens förslag om att skjuta fram revisionsdatumet i två månader, från den 1 april till den 1 juni.
Fram till dess behövde arbetsgivaren alltså inte höja lönerna. I gengäld fick de förutom de 3,5 procenten också betala ytterligare 0,8 procent så att de anställda fick 4,3 procent i genomsnitt från den 1 juni.
- På så vis får vi bara 3,5 procent på årsbasis och då spräcker de inte heller budgeten, förklarar klubbordföranden.
- Och i och med att vi nu har en högre lön än om vi bara fått de 3,5 procenten så blir den procentuella löneökning som vi får vid nästa års revision mer värd i pengar.
Vid en lön på 30 000 kronor i månaden innebär det 250 kronor extra om nästa års löneökning blir 3,3 procent enligt stupstockens miniminivå.
Varför gick arbetsgivaren med på det här?
- Jag tror de tänker kortsiktigt. På det här viset blev ju utgiften för företaget ändå bara 3,5 procent på årsbasis.
Klubbordföranden är missnöjd med hur de fastslagna rutinerna med processavtalet fungerar lokalt.
- Enligt avtalet ska vi egentligen delta i budgetprocessen där vi tillsammans ska komma fram till hur stora lönehöjningar företaget har råd med. Men vi är inte delaktiga i den processen.
Hur ska ni få mer inflytande?
- Vi hoppas få till ett nytt samverkansavtal så att processavtalet ska fungera på ett bättre sätt.
NIKLAS HALLSTEDT
ANITA TÄPP
Fotnot: Revisionsdagen är det datum från vilket den nya lönen räknas.
