Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Scania gasar på efter ägarbesked

Efter flera års oro kan nu Scanias anställda andas ut. I helgen gav ägaren Volkswagen, som också äger den tyska lastbilstillverkaren MAN, ett besked som stärker det svenska inflytandet i Volkswagen, Scania och MAN.
- Det här är den bästa av världar och den lösning vi ville få till stånd, säger Håkan Thurfjell, klubbordförande på Scania.
Anita Täpp Publicerad 5 juni 2012, kl 11:21

I och med att Volkswagen numera är storägare i både Scania och MAN har det under de senaste åren spekulerats mycket om vad som ska hända med de båda lastbilsföretagen. Ett tänkbart scenario skulle kunna vara att ägaren beslutar att något av företagen ska ta över det andra, ett annat att företagen slås ihop.

Men i helgen meddelade Volkswagens ledning att man vill behålla båda märkena och att dessa också i fortsättningen ska ha eget ansvar för sin verksamhet. I stället vill man se ett utökat samarbete och mer kunskapsöverföring mellan Scania och MAN.

Några förändringar i produktionen är inte planerade enligt ledningen som främst räknar med samordningsvinster vad gäller forskningen.

Som en del i den satsningen har Volkswagen beslutat stuva om på ledningsnivå så att Scanias nuvarande vd Leif Östling i höst får en ny funktion inom Volkswagensfären som innebär att han ska leda arbetet för att få till stånd ett nära samarbete mellan MAN, Scania och Volkswagen Commercial Vehicles.

Ny vd för Scania blir Martin Lundstedt som i dag är ansvarig för försäljning och marknadsföring inom Scania. Också MAN får en svensk som ny vd. Det är Anders Nielsen, som i dag ansvarar för produktion och logistik inom Scania.

Håkan Thurfjell, Unionens klubbordförande på Scania, är nöjd med Volkswagens beslut.

- Absolut. Det här är en bra lösning för Scania, därför att Leif Östling får det här uppdraget och att vi dessutom kommer att få en ny svensk vd som vi tycker är som klippt o skuren för det jobbet. Och dessutom får vi en svensk vd på MAN. Då kan man säga att Scania har ett ganska bra läge.

- Det är helt enkelt så att marknaden har ett väldigt förtroende för Leif Östling. Han är ju Mr Lastbil. Och då litar man på att det här är den bästa lösningen för Scania och MAN.

Ser du nåt som oroar i det här lösningen?

- Ja, det skulle i så fall vara att vi nu får två tyskar i vår ledning här på Scania. Det är en kvinna som blir inköpsdirektör och en man som blir utvecklingsdirektör. Och då är jag väl inte direkt orolig men de måste ju ändå anamma vårt sätt att arbeta i Sverige och det kan vi behöva jobba på. Här kallar vi ju inte varandra för doktorn, herr och fru utan pratar med varandra som jämlika.

Du menar det finns en skillnad i företagskulturer?

-Ja, gud ja. Men man får ju ta seden dit man kommer och det är ju förnuftiga människor så det gör de säkert.

Kommer både Scania och MAN att vinna på det här utökade samarbetet tror du?
- Det här är ju inget vi har sökt, utan vi har ju blivit uppköpta av Volkswagen som köpt både MAN och Scania och när man äger en sak så gör man ju som man vill med den. Och då kan det bli bra eller mindre bra. Men jag tror att det här blir bra.

- Nu kommer det att handla mycket om att hitta synergieffekter framöver och då blir det diskussioner om att vi ska börja tillverka produkter åt varandra. Alltså som att vi kanske ska göra växellådor åt MAN som i sin tur kanske ska göra bakaxlar åt Scania. Men då har vi sedan länge en uppgörelse med facken på MAN att vi ska ha en balanserad strukturering av företagen så att det inte ska bli en slakt någonstans. Alltså att om man tar en produkt härifrån och för ner den till München, ja då ska motsvarande arbetstillfällen föras till oss här i Södertälje.

- Fast nu har man ju också sagt att man ska bevara de två varumärkena och att vi ska behålla våra olika produkter. Samtidigt är ju också MAN ett fint lastbilsföretag och vi har säkert saker att lära av varandra. Så jag tror det här kan bli riktigt bra faktiskt.

Hur ser de tyska facken på den här lösningen?

- De är ju mer oroliga naturligvis för de kanske tycker att det blir mycket mer svensk dominans nu, vilket det ju också blir. Men MAN har problem med lönsamhet och med lite av varje så de får ju räkna med att det blir förändringar, tror jag.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.