Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"SAS behöver en ledning som visar empati"

De starka känslorna efter det framtvingade avtalet om försämrade villkor på SAS har inte lagt sig. Unionens ordförande Cecilia Fahlberg tror dock inte att flygbolagets taktik kommer att sprida sig till andra företag.
Ola Rennstam Publicerad 21 november 2012, kl 10:31

Vilka är dina reflektioner när du ser tillbaka på förhandlingarna och SAS agerande?
- Min första känsla av att så här gör man inte blir bara starkare och starkare. Företaget har försökt pressa fram nya kollektivavtalsvillkor utan någon som helst delaktighet eller förhandling. I stället har man lagt fram ett helt nytt avtal för personalen, varsågod det här är dina nya arbetsvillkor. Man har helt bortsett från att man är två parter med ett kollektivavtal. Det är något vi aldrig varit med om på den svenska arbetsmarknaden. Hela förhandlingen har skötts väldigt oprofessionellt och har varit kaotisk. Det dröjde till onsdagen innan vi fick en förhandlingsframställan.

- Detta har varit ett planerat upplägg som man förberett under längre tid. Företaget har informerat ett fåtal förtroendevalda under tystnadsplikt, och även jag fick konfidentiell information om vad som var på gång. Men vi har hela tiden påpekat att vi måste få prata med våra medlemmar, man kan inte bygga upp förhandlingar utan att det sker analyser och öppenhet.

Hade ni kunnat göra något annorlunda med facit i hand?
- Nej, det var ett väldigt svårt beslut och det vacklade även i vår delegation, precis som det gjorde när vi hade medlemsmöte på Arlanda.

Var taktiken ett sätt att göra facken till syndabockar?
- Absolut! Sedan tvekar jag inte om att man hade tagit ett beslut om likvidation. Vi delar uppfattningen om att SAS befinner sig i en stor kris. Jag frågade faktiskt ledningen under förhandlingen om det skulle bli konkurs oavsett vad vi kom fram till och fick ett nekande svar.

Kommer SAS taktik anammas av fler företag?
- Jag tror att den risken är väldigt liten, inte minst efter att det har hänt. Hanterandet har skadat SAS varumärke och det är ingen från till exempel Svenskt Näringsliv som klivit fram och försvarat det på något vis. Jag tror tvärtom att det fått upp ögonen hos väldigt många. Jag har träffat personer som undrat om vi är tillbaka på 20-talet och om man verkligen kan bete sig så här.

- Det som oroar mig är att SAS är ett halvstatligt bolag och vi har inte fått några ordentliga klargörande från regeringen i den här frågan. Vi hör hela tiden att den svenska modellen är något man värdesätter högt, men när det kommer till handling visar man på ett annat agerande. Peter Normans uttalande om att parterna har ett tungt ansvar är helt makalöst, det är vd och styrelse som har ansvaret.

Tror du att detta kommer att rädda bolaget?
- SAS har höga kostnader och det är lätt att tro att det är personalkostnaderna som är stora men det är väldigt komplext. Det handlar om organisation, bemanning och inte minst den ålderstigna flygplansflottan som slukar mer bränsle. Så jag har svårt att se att man på kort tid kommer ner i samma nivåer som konkurrenterna. Men det finns definitivt ett utrymme för SAS, kanske inte som ett premium men ett nätverksbolag, det finns stark efterfrågan på det.

Vilket är ditt drömscenario för SAS?
- SAS har extremt lojal personal, vilket har varit väldigt tydligt under den gångna veckan. Det man behöver är en ledning som skapar en framtidstro och visar empati. Att man, oavsett hur arbetstidsreglerna ser ut i avtalen, signalerar att man bryr sig om personalens arbetsmiljö. Det kommer man väldigt långt med, men det ser jag inget av i dag.

Pensionsåldern höjdes till 65 år. Du som själv arbetat som flygvärdinna, går det att jobba i kabin till den åldern?
- Det känns oerhört motiverat med någon form av nedtrappning. Men i hela samhället går vi mot att arbeta längre så jag kan inte säga kategoriskt att man måste ha en strikt pensionsålder vid 60. Det beror på hur företaget hanterar sitt arbetsmiljöansvar. Jag var i 20-årsåldern när jag flög och minns den fysiska tröttheten och hur kroppen påverkades av de ständiga dygnsomställningarna.

Vilka reaktioner har du fått från medlemmarna?
- En lättnad, man har levt med ett konkurshot under en vecka och det har varit applåder ute på Arlanda. Tidigare har man uttryckt ilska och maktlöshet över känslan av att om inte jag går med på de nya villkoren orsakar jag att 15 000 personer förlorar sina jobb. Det är förfärligt att lägga det på människor.
- Personalen har visat på en enorm sammanhållning och det har blivit tydligt att det betyder något att vara med i ett stort förbund. Unionens agerande har tydliggjort vilka krafter vi har i förbundet och vad vi accepterar och inte accepterar.