Mikael Holmqvist förundrade sig över att antalet arbetshandikappade har ökat med 350 procent sedan början av 90-talet. Före 1975 fanns inte begreppet i Sverige. Det har väckt frågor hos honom. Har vi fått så många fler arbetsoförmögna eller kan man lära sig att betrakta sig som sådan? Är det bara en ny klassificering?
- Idén med Samhall är att erbjuda anpassat arbete (= enkla och repetitiva jobb) med många pauser för människor som förgäves har försökt få ett vanligt arbete. Det är arbetsförmedlingen som anvisar arbetslösa till Samhall och individen måste godkänna sin klassning som arbetshandikappad.
Väl anställd på Samhall fortsätter socialiseringen, enligt Holmqvists rön. Det görs återkommande analyser av vars och ens status, varvid ytterligare problem och begränsningar hos de anställda upptäcks. På så vis konstrueras handikapp under anställningens gång. De anställda bemöts som arbetshandikappade som behöver en skyddad miljö.
- Min studie visar att ju längre tid någon har varit anställd på Samhall, desto sämre anser man sig må och alltmer handikappad. Efter tio år vill de flesta inte sluta. Före detta anställda är stämplade, och om de alls ska få andra anställningar vill nya arbetsgivaren ha lönebidrag.
Göran Greider var en av de inbjudna opponenterna. En häpnadsväckande, förklädd stridsskrift, tycker han, en av de mest fascinerande han har läst på länge. Även om han "inte litar på forskning överhuvudtaget":
- Risken och problemet med detta slags teori är att vi bestämmer vad vi ska komma fram till. Reella verkligheter försvinner eftersom de inte passar in. Analysen leder ofta inte någonstans. För faktum är att arbetsmarknaden hårdnar. Det jag skulle vilja veta är hur man kan renovera Samhall snarare än att riva det.
Också Samhalls skapare och första chef, Gerhard Larsson, efterlyste en mer nyanserad bild av företagets verksamhet och beskrivningar av varför folk söker sig till Samhall.
LISBETH NIEMINEN