Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Rekrytera utan att diskriminera

Personer födda i Sverige har närmare 50 procent större chans att bli kallad till arbetsintervju än en utlandsfödd, visar en avhandling från Växjö universitet. Nu ska Sveriges arbetsplatser bli bättre på att rekrytera utan att diskriminera.
Lina Jonsson Publicerad

Att rekrytera en ny medarbetare är ett av de viktigaste besluten ett företag kan ta. Att rekryteringsprocessen går schyst till är av lika stor vikt. Men hur säkerställer man att alla får samma möjligheter? Och vilken roll har facket i det arbetet?

När en forskare på Växjö universitet skickade ut ansökningar till företag runt om i Sverige, hälften med svenskklingande namn, hälften med utländska namn, visade det sig att företagen återkopplade dubbelt så många gånger till personerna med svenska namn. Trots att både utbildningsgraden och arbetserfarenheterna var jämförbara i alla ansökningar.

- Så får det inte gå till. Hela rekryteringsprocessen måste skärskådas så att den mest kompetenta får jobbet oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan ovidkommande faktor, säger Sture Nordh, ordförande TCO.

För att hjälpa arbetsgivarna på traven har TCO tagit fram en handbok för fackligt förtroendevalda, som innehåller 12 steg till en lyckad rekrytering. Vilken kravspecifikation har man? Hur tar man emot ansökningar och hur gallrar man? Och hur ser diskrimineringslagen ut?

- Handboken är en vägledning med lite tips och råd som kan vara bra att tänka på i rekryteringsprocessen. Ofta är de som sitter med vid en rekrytering duktiga medarbetare, men inga specialister på personalfrågor, säger Sture Nordh.

Att en rekryteringsprocess blir lyckad kan också få effekt på det fackliga arbetet i framtiden.

- Det är en viktig uppgift att som förtroendevald lyfta frågor och bidra till lösningar till hur arbetsplatsen kan bli mer öppen. Om en arbetssökande får en positiv bild av det fackliga likabehandilngsarbetet är det också lättare att rekrytera medlemmar till facket, säger Sture Nordh.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.