Statsbidraget finansierar huvuddelen av driftkostnaderna för Brysselkontoret. Utbetalningen har administrerats av Arbetslivsinstitutet som regeringen vill lägga ned från årsskiftet. Centralorganisationerna ska nu uppvakta regeringen om pengarna.
- Annars får facken ta ställning till om de vill och kan finansiera verksamheten med egna resurser, säger Sven Svensson, Brysselkontorets chef, som dock inte är särskilt orolig över verksamhetens framtid.
- Jag utgår från att facken inte vill att vi ska lämna Bryssel efter 17 framgångsrika år.
Kontorets huvudsakliga uppgifter är att bevaka vad som händer inom EU och informera om det, ta hand om besökande grupper och skapa kontakter och nätverk för lobbyverksamhet.
- I dag har vi väldigt goda kontakter med nyckelpersoner i beslutsprocesserna inom EU och jobbar mycket med den gemensamma europafackliga politiken. Vilket kräver närvaro på plats, säger Sven Svensson.
Vad har ni åstadkommit?
- Bland det viktigaste är att svensk fackföreningsrörelse funnits med och spelat en väldigt viktig roll när viktiga frågor, som tjänstedirektivet, behandlats. Så att det inte blir lika hemskt som det var tänkt från början, säger Sven Svensson.
Även arbetsgivareorganisationerna Sveriges kommuner och landsting och Svenskt näringsliv har Brysselkontor. De förstnämndas verksamhet finansieras med skattemedel, de sistnämnda betalar själva.
- Men Svenskt Näringsliv har ju rika medlemmar och därmed också helt andra resurser än vi har, säger Sven Svensson.
Han tror i och för sig inte att arbetsgivarna har något emot fackens Brysselkontor.
- Men de ser säkert gärna att fackens ekonomi försvagas.
Leif Dergel, internationell sekreterare på TCO, konstaterar:
- Den borgerliga Bildtregeringen ökade faktiskt på statsbidraget till vår EU-bevakning då man såg det som ett allmänsvenskt intresse.
Varför den nuvarande regeringen inte har samma inställning vill Eva Uddén Sonnegård, statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, inte kommentera.
- Men vi har ju talat om i två års tid hur vi vill ha det. Om man ska föra en ansvarsfull ekonomisk politik och finanspolitik måste man också se över vad staten inte ska lägga pengar på och vi lägger alla pengar på att få folk i arbete, säger hon.
- Den här verksamheten tycker vi parterna ska ta hand om. Och när det blir fler jobb och facken får fler medlemmar så kan de nog också ta den här kostnaden själva.
Varför ska arbetsgivarna inom Sveriges kommuner och landsting kunna använda skattemedel för att finansiera sitt Brysselkontor medan facken inte kan göra det?
- Jag vet inte riktigt hur det där fungerar. Men då handlar det ju om någon slags indirekt skattefinansiering där kommunerna med sin offentliga verksamhet, liksom företagen, måste se till att den här kostnaden ryms i budgeten. Så jag tycker inte det är jämförbart, säger Eva Uddén Sonnegård.
ANITA TÄPP
- Annars får facken ta ställning till om de vill och kan finansiera verksamheten med egna resurser, säger Sven Svensson, Brysselkontorets chef, som dock inte är särskilt orolig över verksamhetens framtid.
- Jag utgår från att facken inte vill att vi ska lämna Bryssel efter 17 framgångsrika år.
Kontorets huvudsakliga uppgifter är att bevaka vad som händer inom EU och informera om det, ta hand om besökande grupper och skapa kontakter och nätverk för lobbyverksamhet.
- I dag har vi väldigt goda kontakter med nyckelpersoner i beslutsprocesserna inom EU och jobbar mycket med den gemensamma europafackliga politiken. Vilket kräver närvaro på plats, säger Sven Svensson.
Vad har ni åstadkommit?
- Bland det viktigaste är att svensk fackföreningsrörelse funnits med och spelat en väldigt viktig roll när viktiga frågor, som tjänstedirektivet, behandlats. Så att det inte blir lika hemskt som det var tänkt från början, säger Sven Svensson.
Även arbetsgivareorganisationerna Sveriges kommuner och landsting och Svenskt näringsliv har Brysselkontor. De förstnämndas verksamhet finansieras med skattemedel, de sistnämnda betalar själva.
- Men Svenskt Näringsliv har ju rika medlemmar och därmed också helt andra resurser än vi har, säger Sven Svensson.
Han tror i och för sig inte att arbetsgivarna har något emot fackens Brysselkontor.
- Men de ser säkert gärna att fackens ekonomi försvagas.
Leif Dergel, internationell sekreterare på TCO, konstaterar:
- Den borgerliga Bildtregeringen ökade faktiskt på statsbidraget till vår EU-bevakning då man såg det som ett allmänsvenskt intresse.
Varför den nuvarande regeringen inte har samma inställning vill Eva Uddén Sonnegård, statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, inte kommentera.
- Men vi har ju talat om i två års tid hur vi vill ha det. Om man ska föra en ansvarsfull ekonomisk politik och finanspolitik måste man också se över vad staten inte ska lägga pengar på och vi lägger alla pengar på att få folk i arbete, säger hon.
- Den här verksamheten tycker vi parterna ska ta hand om. Och när det blir fler jobb och facken får fler medlemmar så kan de nog också ta den här kostnaden själva.
Varför ska arbetsgivarna inom Sveriges kommuner och landsting kunna använda skattemedel för att finansiera sitt Brysselkontor medan facken inte kan göra det?
- Jag vet inte riktigt hur det där fungerar. Men då handlar det ju om någon slags indirekt skattefinansiering där kommunerna med sin offentliga verksamhet, liksom företagen, måste se till att den här kostnaden ryms i budgeten. Så jag tycker inte det är jämförbart, säger Eva Uddén Sonnegård.
ANITA TÄPP
