Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Rätten till a-kassa ifrågasätts oftast i Kronoberg och Stockholm

Arbetslösa är inte tillräckligt aktiva. Det anser arbetsförmedlingarna som allt oftare ifrågasätter rätten till a-kasseersättning. Men Sifs a-kassa tycker att kraven som ställs är otydliga.
Publicerad
Antalet fall då arbetsförmedlare ifrågasatt ersättningsrätten har ökat med 53 procent första kvartalet i år jämfört med samma period förra året enligt IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Under årets tre första månader ifrågasattes 2 416 fall, vilket kan jämföras med 1 580 i fjol.
- Ökningen motsvaras inte av att man har mindre benägenhet att följa reglerna, den speglar bara arbetsförmedlingens agerande, säger enhetschef Bo Lundgren på IAF.
Den absolut vanligaste orsaken till att arbetsförmedlarna slår larm är att arbete inte söks tillräckligt aktivt eller att den arbetslöse inte står till arbetsmarknadens förfogande. Det är också den här typen av ifrågasättanden som ökat kraftigt. Men det är a-kassorna som avgör om pengar ska betalas ut. Inger Lindström kassaföreståndare för Sifs a-kassa är kritisk:
- Det finns inget begrepp som definierar vad aktivt arbetssökande är. Allas historier är olika.
Ökat har också fall då en arbetslös nekat till att upprätta en handlingsplan på arbetsförmedlingen. Någon större förändring finns dock inte när det gäller ifrågasättande efter att en arbetslös nekat ta ett anvisat arbete eller program.
I Kronobergs och Stockholms län är det vanligast att arbetslösas rätt till ersättning ifrågasätts. Minst ofta sker det på Gotland och i Halland.
Äldres rätt till ersättning ifrågasätts mer sällan än yngres. Skälet är att större fokus satts på unga enligt Bo Lundgren.
- Ungdomar har inte samma hinder som äldre. Större krav kan ställas på geografisk och yrkesmässig rörlighet.
Sifs a-kassa fick 54 ifrågasättanden av ersättning under tredje kvartalet ifjol. Av dem fick 27 personer nedsatt eller indragen ersättning och 10 fick behålla ersättningen.
Ifrågasatt rätt till a-kasseersättning kan första gången leda till att ersättningen sänks med 25 procent i 40 dagar, andra gången med 50 procent och tredje gången till att den dras in.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.