Rätt att slå vakt om större orter
För drygt en vecka sedan deklarerade SIF:s regionchef i Norrbotten att man borde låta vissa byar dö i värdighet, ett uttalande som mött mycket motstånd. Men Dan Eriksson, avdelningens tillika SSAB-klubbens ordförande håller med.
- De här byarna har redan dött. När jag åker hem till mitt hus i eftermiddag passerar jag en by där det finns en skola, en järnvägsstation men där ingen bor. Sedan kommer jag till Granberget, där bor tre familjer. Och Gullträsk där det också bor tre familjer, alla pensionärer.
Det är ingen situation han eller någon annan önskat, men svår att förhindra.
- Folket har försvunnit. Det är jäkligt olyckligt, men nu är det kanske bäst att koncentrera sig på de större orterna och göra dem bärkraftiga, säger Eriksson.
Thord Rehnstedt är byautvecklare i Pajala kommun. Hans uppfattning går stick i stäv med Christer Ejderbergs, men han uppskattar att regionombudsmannen vågar stå för sin åsikt. Reaktionen i Pajala har varit vrede och nyttiga diskussioner:
- En del av dem som förr har knutit handen i byxfickan och sagt att någon borde göra någonting har blivit så pass uppretade att de nu upptäcker sin egen situation och gör någonting. Folk är så pass förbaskade av Ejderbergs uttalande att det kan blåsa liv i gnistor som höll på att falna. Som när kommunen vill lägga ner skolan. Nu står man upp som en man för att bevara den.
Rehnstedt är väl medveten om att byar får färre invånare, passiviseras och avvecklar sig själva. Men det behöver inte påskyndas. Och vem skulle besluta vilka byar som skulle få hjälp att dö i värdighet?
- Om man i Pajala kommun skulle komma fram till att de som bor i perifera byar som Käräntöjärvi eller Muodoslombolo inte längre ska få sina vägar plogade, vad blir nästa steg? Att Stockholm beslutar att avveckla Luleå och Bryssel Stockholm?
LINDA SVENSSON / LISBETH NIEMINEN © siftidningen 1999