Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Rädslan stor för att avslöja missförhållanden på jobbet
En stor majoritet tror att de skulle utsättas för repressalier om de larmade om missförhållande på sin arbetsplats i media, visar den enkät som Kollega gjort bland nästan 1 200 medlemmar.
Visslare, eller Whistle blowers, som slår larm behövs. Det tycker sex av tio tillfrågade. Men man bör inte gå ut i media direkt och berätta om missförhållandena på arbetsplatsen. Först bör man vända sig till fack eller arbetsgivare, anser en lika stor andel.
Om man nu tycker att visslare behövs borde många själva skulle kunna tänka sig att vända sig till media. Men riktigt så enkelt är det inte. Bara två av tio svarar att de själva skulle kunna bli visslare. Fyra av tio säger nej, resten svarar "vet ej".
Här är skillnaden mellan kvinnor och män i ögonfallande. Kvinnorna är betydligt försiktigare, alternativt ärligare, i sina svar. Bara 18 procent av kvinnor, jämfört med 27 procent av männen säger att de själva skulle kunna bli den som slå larm.
Det är inte särskilt underligt, rädslan för repressalier är utbredd. På frågan vilken repressalie man tror att man skulle utsättas för är det vanligaste svaret en skarp tillrättavisning. Men det är också vanligt att man tror att man skulle bli avskedad eller få en varning. Först på fjärde plats kommer svaret ingen repressalie alls. Det som de anställda tror är minst sannolikt är att de skulle drabbas av löneavdrag.
Om ens egen arbetsgivare skulle ta initiativ till en personalförmån som är olaglig och syftar till att lura samhället på pengar skulle åtta av tio agera. Så gott som samtliga skulle framföra invändningar i första hand till arbetsgivaren, i andra hand till facket. Bara en av hundra skulle tipsa press, radio eller teve.
Medlemmarna har också fått ge öppna svar på varför de inte skulle kunna bli visslare. Många svarar att de skulle försöka lösa problemet internt i stället. "Jag tycker att vi ska jobba med öppet klimat, det handlar om etik och moral", svarar någon.
"Går problemen inte att lösa utan att kalla in media så skulle jag nog hellre välja att sluta på den arbetsplatsen", skriver en medlem.
Andra påpekar att de är lojala mot företaget och skulle känna sig som "tjallare".
"Jag har svårt att gå bakom ryggen på arbetsgivare och kollegor", "Det påminner för mycket om angivare under nazismen" och "Jag skulle känna mig som en förrädare", är några svar.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
