- Det är mitt jobb att se till att det finns folk på alla befattningar, säger Pierre Gunnarsson. Han är planerare vid Falck Security, sysslar med personaladministration. Hans uppgift är att se till att det finns täckning för korttidsfrånvaron och de vakanser som är kända den närmaste månaden.
- Jag jobbar mycket övertid, har redan spräckt de tillåtna timmarna, säger han. Men det är inte bara att packa ihop när klockan är halv fem om det fattas folk ute i verksamheten. Jag måste fixa det innan jag kan åka hem - utan att gnälla.
Pierre tycker att han kan hålla en hyfsad standard så länge inget oförutsett inträffar. Han kan till och med spara lite.
- Men det beror på all övertid och skulle bilen rasa eller om det blev en kraftig tandläkarräkning blev det kärvt!
Löneförhandlingarna, och lönerna, omgärdas av mycket hysch-hysch. Man kan låta fackklubben förhandla, eller man kan förhandla själv. Pierre gör det sistnämnda. Hur förbereder han sig då för en löneförhandling?
- Jo, jag arbetar upp mig till ursinne! Nej, skämt åsido. Jag är ganska blasé, vet att det inte kommer att hända något revolutionerande. Jag har aldrig löneförhandlat två gånger med samma chef. Då blir det svårt att sätta upp mål och läsa av om man nått fram. Det blir också lite konstigt när de som sätter lönen inte riktigt vet vad vi egentligen gör. Jag har väl fått ut lite över genomsnittsprocenten de senaste gångerna.
Han anser att han med det ansvar han har borde ha en grundlön på 24 000- 25 000 kronor i månaden, nu tjänar han 21 700 kronor.
- Jag arbetar självständigt med de problem som uppstår, men jag styr ju inte över problemen. De kan komma som en blixt från en klar himmel. Om jag skulle stänga ner skulle företaget krascha. Det är jag som har kännedom om personalen, vilka de är, var de ska sättas in och vem jag ska ringa om det är kärvt. Det är en förtrogenhetskunskap som det tar tid att tillgodogöra sig. Det kan vara så att det akut behövs en anställd med vissa specialkunskaper. Det kan få till följd att jag måste göra flera rockader för att hitta rätt lösning.
Han medger att det ofta är stressigt. Har redan haft känningar från hjärtat, 35 år ung.
Pierre Gunnarsson har tidigare jobbat som väktare men utbildat sig både inom det militära och civila, bland annat på universitetet. Han är född och uppvuxen i Stockholm, men skulle hellre bo i Norrland.
- Där finns det frisk luft och bra fiske - jag gillar spinnfiske. Sen är boendet billigare och människorna trevligare.
Hans största fritidsintresse är antikvariska böcker, särskilt de som handlar om mystik och kvasivetenskap
När han vill sätta lite guldkant på tillvaron blir det bio. Ser helst verklighetsbaserade dramer, gärna historiska. Han gillar välgjorda skräckthrillers, psykologiska som Alfred Hitchcocks. Det kan också bli någon familjeaktivitet - eller en gammal mossig, spännande bok.
Senaste semesterresan gick till Bulgarien.
- Det var väldigt vackert, men nergånget. Människorna var väldigt vänliga.
Framtiden då?
- Jag skulle gärna jobba som utredare eller som någon typ av förhandlare. Jag gillar att analysera och lägga pussel - och att spela schack! Förhandlingar har mycket av schack i sig. Det gäller att komma fram och vinna så där lite lagom. Båda parterna ska vara nöjda med vad som uppnåtts. Då blir det lättare att träffas igen och hitta bra lösningar.
- Jag jobbar mycket övertid, har redan spräckt de tillåtna timmarna, säger han. Men det är inte bara att packa ihop när klockan är halv fem om det fattas folk ute i verksamheten. Jag måste fixa det innan jag kan åka hem - utan att gnälla.
Pierre tycker att han kan hålla en hyfsad standard så länge inget oförutsett inträffar. Han kan till och med spara lite.
- Men det beror på all övertid och skulle bilen rasa eller om det blev en kraftig tandläkarräkning blev det kärvt!
Löneförhandlingarna, och lönerna, omgärdas av mycket hysch-hysch. Man kan låta fackklubben förhandla, eller man kan förhandla själv. Pierre gör det sistnämnda. Hur förbereder han sig då för en löneförhandling?
- Jo, jag arbetar upp mig till ursinne! Nej, skämt åsido. Jag är ganska blasé, vet att det inte kommer att hända något revolutionerande. Jag har aldrig löneförhandlat två gånger med samma chef. Då blir det svårt att sätta upp mål och läsa av om man nått fram. Det blir också lite konstigt när de som sätter lönen inte riktigt vet vad vi egentligen gör. Jag har väl fått ut lite över genomsnittsprocenten de senaste gångerna.
Han anser att han med det ansvar han har borde ha en grundlön på 24 000- 25 000 kronor i månaden, nu tjänar han 21 700 kronor.
- Jag arbetar självständigt med de problem som uppstår, men jag styr ju inte över problemen. De kan komma som en blixt från en klar himmel. Om jag skulle stänga ner skulle företaget krascha. Det är jag som har kännedom om personalen, vilka de är, var de ska sättas in och vem jag ska ringa om det är kärvt. Det är en förtrogenhetskunskap som det tar tid att tillgodogöra sig. Det kan vara så att det akut behövs en anställd med vissa specialkunskaper. Det kan få till följd att jag måste göra flera rockader för att hitta rätt lösning.
Han medger att det ofta är stressigt. Har redan haft känningar från hjärtat, 35 år ung.
Pierre Gunnarsson har tidigare jobbat som väktare men utbildat sig både inom det militära och civila, bland annat på universitetet. Han är född och uppvuxen i Stockholm, men skulle hellre bo i Norrland.
- Där finns det frisk luft och bra fiske - jag gillar spinnfiske. Sen är boendet billigare och människorna trevligare.
Hans största fritidsintresse är antikvariska böcker, särskilt de som handlar om mystik och kvasivetenskap
När han vill sätta lite guldkant på tillvaron blir det bio. Ser helst verklighetsbaserade dramer, gärna historiska. Han gillar välgjorda skräckthrillers, psykologiska som Alfred Hitchcocks. Det kan också bli någon familjeaktivitet - eller en gammal mossig, spännande bok.
Senaste semesterresan gick till Bulgarien.
- Det var väldigt vackert, men nergånget. Människorna var väldigt vänliga.
Framtiden då?
- Jag skulle gärna jobba som utredare eller som någon typ av förhandlare. Jag gillar att analysera och lägga pussel - och att spela schack! Förhandlingar har mycket av schack i sig. Det gäller att komma fram och vinna så där lite lagom. Båda parterna ska vara nöjda med vad som uppnåtts. Då blir det lättare att träffas igen och hitta bra lösningar.
