Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Personalen tvingas till socialen

Sveacomanställde Sigvald Jönsson, 53, har inte fått lön sedan i januari. För att klara sig har han tvingats låna pengar av socialen, släkt och vänner.
Ola Rennstam Publicerad

När callcentet Sveacom i Jönköping bytte ägare förra hösten tyckte personalen att det var lite konstigt att den nya ledningen inte kom till kontoret och presenterade sig. När internet plötsligt slutade fungera och de inte kunde utföra sina arbetsuppgifter, samtidigt som räkningar för exempelvis villaolja och en pool i Södertälje började trilla in, började de verkligen ana ugglor i mossen.
Kort därpå stod det klart att ägarna tömt bolaget på pengar och gått under jorden. Någon februarilön betalades aldrig ut. Och inte de följande månaderna heller.
Som Kollega tidigare berättat har Unionen förgäves försökt driva in lönerna och därefter begärt bolaget i konkurs. Ärendet väntar nu på avgörande i Jönköpings tingsrätt.

För telefonförsäljaren Sigvald Jönsson, som stortrivts under sina två år på Sveacom, innebär den uppkomna situationen en ekonomisk och personlig katastrof. Sju månader utan lön sätter sina spår.
- Det är knapert i allra högsta grad. Jag har fått låna på socialen och av släkt och vänner för att klara mig. Det känns pinsamt och förnedrande. Man tuggar på marginalen hela tiden. En del tror att jag blir rik när lönegarantin betalas ut men det här är lånade pengar som ska betalas igen, säger han.

Innan Sigvald Jönsson började på Sveacom hade han varit långtidsarbetslös. Nu är 53-åringen tillbaka på ruta ett - det vill säga arbetsförmedlingen.
- Jag ligger i som en galning för att få nytt jobb, men det är inte så lätt.

Processen har tagit oerhört lång tid, men Sigvald Jönsson är inte kritisk till förbundets sätt att sköta ärendet.
- Unionen har gjort ett så bra jobb som det går och det är tur att facket finns. Men det borde finnas ett system som kan tvinga fram en delgivning mycket snabbare, det ska inte behöva ta så lång tid, säger han.

Sigvald och hans tidigare kollegor får ut den statliga lönegarantin tidigast i slutet av september. Då har det gått mer än åtta månader sedan de fick sin senaste lön och arbetsgivaren valde att skjuta över sitt ansvar på den svenska staten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.