Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Övervakning skapar misstro

Hos en bussfirma i Jönköping förbjöds de anställda att tala något annat språk än svenska i företagets lokaler och fordon. Regeln skulle "skapa tryggghet och gemenskap och motverka diskriminering".
Erik Wiklund Publicerad 27 april 2011, kl 13:53

"Jag pratar arabiska, svenska, engelska, somaliska... Den person som jag pratar med pratar jag med på det språk han kan bäst", sa busschauffören Adam Adnan till Sveriges Radio och avslöjade den stelbenta inställning till språk och kommunikation som låg bakom policyn.

Varför inte låta de anställdas språkkompetens bli en fördel i yrkesutövningen i stället för någonting som måste kontrolleras?
Det var en idiotisk regel med en svepande funktion, som så klart inte fick bussarna att gå i tid eller gav resenärerna bättre service. Men de anställda påverkades. När de drog på sig företagets uniform beskärdes deras sociala beteende, inte ens i fikarummet kunde de tala vilket språk de ville. Efter en mediastorm backade företaget från sin språkregel, men deras personalpolitik är symptomatisk för en utveckling som pågår på många arbetsplatser.

Posten i Vasastan i Stockholm har satt alkolås på brevbärarnas nyckelskåp. De flesta av de anställda har inte ens cykel, de går med en rullvagn på sin runda. I sig behöver det inte vara något fel med att lyfta alkohol som ett potentiellt problem både på och utanför arbetsplatsen, alla företag borde gå i dialog med sina anställda kring de sakerna. Men att ställas inför fullbordat faktum, att ledningen utan att kommunicera med sina anställda satte in drakoniska åtgärder mot någonting som inte ens upplevdes som ett problem, var så klart inte någonting som brev-bärarna uppskattade.

Arbetslivsforskningen ger inget stöd för att mer kontroll skulle gynna lojaliteten hos den anställde. Självklart inte, snarare blir motståndet mot kontrollmekanismerna en självklar del av arbetsdagen. En saboterad stämpelklocka. Några ord på arabiska i omklädningsrummet. Människor gör motstånd mot godtycklighet, de finner sig inte i motsägelsefulla och onödiga regler.

Någonting händer med de som känner att de inte har förtroende. Arbetstagaren slutar bry sig, kan inte längre identifiera sig med arbetsplatsen. Det kanske ser ut som en futtig grej att bli irriterad på, det här att behöva blåsa i en digital manick för att komma åt sina nycklar. Men det är en misstroendeförklaring uppifrån. Bara på en arbetsmarknad där det inte finns andra jobb att gå till kan arbetsgivare vrida åt tumskruvarna kring arbetslivet. Kontroll och övervakning frodas bara i ett klimat av otrygghet. I en allt ondare cirkel bidrar den till att skapa ännu mer otrygghet, tills bara ilska och misstänksamhet finns kvar. 

Erik Wiklund
frilansjournalist

          

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.