Det, menar Ulf Sandström, beror dels på den nedvärdering av arbetslivforskningen som regeringens beslut att lägga ned Arbetslivsinstitutet förde med sig, vilket gör att många forskare helst inte ger sig in på det här det här forskningsområdet i dag, dels på att det inte finns pengar för den sortens projekt.
I sin forskning har Ulf Sandström exempelvis funnit att stressforskningen liksom forskning om smärta och ergonomi i stort nu har en lägre prioritet i den svenska arbetslivsforskningen.
- Och det borde ju också regeringen förstå, att så kan vi inte ha det, när vi samtidigt pratar om att vi inte vill ha en högre sjukfrånvaro, och har problem med arbeten som förstör människor och skickar in dem i utanförskap och liknande. Det går inte i hop.
Vad borde göras?
- Jag tror man måste börja med det vi har i dag och bygga vidare på det och en del av de forskare som har försvunnit från arbetslivsforskningen skulle man nog kunna locka tillbaka om de finns ekonomiska resurser.
- Men framför allt behövs det avsättas en specifik del av finansieringen så att den går till arbetslivsforskningen. Och det behöver vara en rejäl summa så att det finns en lockelse att jobba inom det här området där det ju fortfarande finns en mängd stora utmaningar.
