Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ökad jämställdhet på väg i storföretagen

På Ericsson är var femte chef kvinna i dag. År 2020 hoppas man att det ska vara var tredje. Ett sätt att nå dit har varit projektet Battle of the numbers som initierades för att öka andelen kvinnor ska på företagens topp-positioner.
Niklas Hallstedt Publicerad

Det rör sig om svenska jättar som H&M, Ikea och Ericsson. Motivet för dem och deras vd:ar att delta i projektet handlar till stora delar om affärer: fler kvinnliga toppchefer gör företaget attraktivare både för kunder och blivande medarbetare, det skulle dessutom vara dumt att inte använda sig av den outnyttjade talang och kapacitet som redan finns i företagen.

Resultatet har blivit ett stort antal förslag på allt från satsningar på att hitta de kvinnliga talangerna, aktivt mentorskap och utbildning i mångfald och jämställdhet för ledningen

Men företagen har olika långt att vandra. De klassiska verkstadsföretagen är fortfarande till stor del manliga bastioner.

Olof Faxander, vd för Sandvik, erkände att det finns mycket att göra på hans företag, men menade att det gick åt rätt håll.

- Det fanns ett stort gap. Före 2011 fanns det inga kvinnor i ledningsgruppen, i dag är det tre.

Ericsson har som mål att var tredje anställd ska vara kvinna år 2020, och att detta också ska avspegla sig i andelen kvinnliga chefer. Det kan jämföras med ett företag som Ikea där nästan 80 procent av de anställda är kvinnor liksom 74 procent av cheferna och hälften av toppcheferna.

Battle of the numbers avslutades på torsdagen, men avsikten är att förslagen ska leva vidare i företagen. I projektet ingick tio storföretag på vilka utsågs vardera tio kvinnliga chefer eller blivande chefer som skulle identifiera hinder och möjligheter för kvinnor att göra karriär inom företaget. Deltagande företag har varit Ericsson, H&M, Ikea, Saab, Sandvik, Scania, SEB, SPP, SSAB och Volvo. Tillsammans har de cirka 570 000 anställda.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.