"Oetiskt, men inte olagligt"
Konstruktionen bygger på att det allmänna står för en del av kostnaden. Det konstaterar Leif Tallskog, chef för AMS försäkringsenhet.
Först arbetslöshet, därefter avtalspension. Det är uppgörelsen som gäller för de 84 tjänstemän på Saab Automobile i Trollhättan som nyligen sades upp på grund av arbetsbrist.
- Det är inget formellt lagbrott. Den som är uppsagd har rätt att få a-kassa, om man inte kan visa att han har gått med på uppsägning frivilligt. Då blir han avstängd 45 dagar, säger Leif Tallskog.
- Men hela konstruktionen bygger på att den uppsagde inte ska få jobb. Vi har sagt att arbetsförmedlingarna måste behandla de här som vilka andra arbetssökanden som helst.
Redan för ett år sedan fick Volvo kritik när man använde sig av ett liknande system. På Volvo fick tjänstemännen först sex månaders arbetsfri uppsägningstid. Sedan följde 21 månaders a-kassa och därefter avtalspension.
- När man avtalspensionerar sina anställda ska företagen själva stå för kostnaden, sa SIF:s ordförande Mari-Ann Krantz till siftidningen vid det tillfället.
Lars R. Johansson, SIF-klubbens ordförande på Saab, anser dock inte att det finns något oetiskt i det sätt som uppsägningarna sker på.
- De sägs upp på grund av arbetsbrist och blir arbetslösa. Alla vet om att de står till arbetsmarknadens förfogande, det har de kalkylerat med.
Chansen att de ska bli erbjudna jobb har också ökat.
Enligt ett regeringsförslag ska långtidsarbetslösa omfattas av en aktivitetsgaranti och arbetsgivare som anställer arbetslösa som fyllt 57 år ska kunna få lönebidrag upp till 75 procent av kostnaden i högst två år.
- Det börjar bli brist på arbetskraft. Och finns det risk för lång arbetslöshet kan de bli föremål för arbetsmarknadsåtgärder, säger Leif Tallskog.
I Saabs företagsledning fördes en diskussion om det etiskt riktiga i att använda den här konstruktionen, berättar informationschefen Niklas Andersson. Enligt honom var det dock inte "finansiellt möjligt" att låta tjänstemännen gå direkt från arbete till avtalspension. Alternativet skulle i stället ha varit att följa turordningslistan och låta yngre anställda sluta.
- Jag tror inte att kostnaden för samhället hade blivit mindre, säger Niklas Andersson.
NIKLAS HALLSTEDT© siftidningen 2000