Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Efter att ha fått kännedom om flera fall där medlemmar råkat illa ut därför att arbetsgivaren har kontrollerat vad de har gjort med hjälp av den nya tekniken, tycker Gunilla Bäcklund, ombudsman på Unionen, att vi måste bli mer medvetna om det här.
- Det många inte tänker på är att det i den tekniska utrustning man har också kan finnas webbkameror och gps som kan aktiveras från en annan dator.
Det finns i dag inget som hindrar en arbetsgivare att kontrollera sina anställda med hjälp av den nya tekniken.
- Redan 2009 lade en statlig utredning fram ett lagförslag om integritet i arbetslivet. Men det ligger fortfarande bara som ett förslag. Vilket betyder att eftersom det är arbetsgivarens redskap du har med dig hemma eller om du reser någonstans så kan arbetsgivaren sedan när som helst kontrollera vad som finns i dem.
Det innebär att arbetsgivaren också kan gå igenom sådant du betraktar som privat, som mejl och foton, liksom vilka sidor du surfat på efter arbetstid.
- Och det här kan man alltså inte bara göra när du slutar en anställning och lämnar tillbaka arbetsredskapen utan också i andra situationer. Som om arbetsgivaren misstänker att någon anställd har läckt information om företaget till en konkurrent.
Men med undantag av en sådan situation, vad kan en arbetsgivare ha för skäl till att vilja kontrollera sina anställda på det här viset?
- Jag känner exempelvis till ett fall där några medlemmar fick gps installerat i sina tjänstebilar, vilket de tyckte var bra därför att de då slapp skriva körjournaler. Sedan visade det sig att arbetsgivaren utnyttjade gps:en till att i detalj granska hur de reste på arbetstid, i ett försök att slippa betala för felkörningar, alltså om de körde fel några kilometer, exempelvis.
Gunilla Bäcklund känner också till flera fall där anställda blivit uppsagda därför att arbetsgivaren påstår att den anställde har raderat arbetsrelaterade uppgifter som funnits i datorn. En fråga blir då också vad som ska räknas som arbetsrelaterat material, vilket arbetsgivaren och den anställde kan ha olika uppfattningar om.
I ett annat fall slapp en arbetsgivare som sagt upp en chef på ett felaktigt sätt betala skadestånd därför att chefen valde att inte låta facket driva saken vidare sedan arbetsgivaren hävdat att han hade stulit dokument som var företagets egendom från datorn.
- Det här är en situation som fler anställda säkert kommer att hamna i eftersom det är väldigt svårt att motbevisa arbetsgivaren och driva det till domstol i ett sådant läge. Det blir ett väldigt maktmedel för arbetsgivarna och då blir jag också väldigt orolig när jag tänker på hur de flesta av oss använder våra datorer, mobiler och andra arbetsredskap i dag.
Borde alla som får använda sin smartphone och annan teknisk utrustning också privat alltså egentligen låta bli det och bara använda egen utrustning när det gäller privata mejl, foton och annat menar du?
- Det rådet kan jag inte ge, däremot vill jag peka på att man ska vara medveten om att den utrustning man får av arbetsgivaren som en förmån också kan användas emot en om man blir uppsagd. Och att det alltså finns stora bekymmer med den personliga integriteten i och med den nya tekniken.
Gunilla Bäcklund tycker det är märkligt - och trist - att vi ännu inte fått en lag till skydd för den personliga integriteten i arbetslivet i Sverige.
- Vad jag förstår så har den bara blivit lagd på is trots att det fanns ett lagförslag redan 2009. Det som nu händer är att arbetsgivarna får ett allt större övertag. Det är också konstigt, med tanke på den stora debatt vi haft i Sverige om FRA och också om den helt datoriserade övervakning som den amerikanska underrättelsetjänsten sysslar med, att vi inte haft i princip någon som helst debatt när det gäller arbetsgivarnas möjlighet att övervaka anställda via ny teknik.
- Det har ju också kommit några AD-domar där folk blivit uppsagda därför att dom har använt sin arbetstid för privat surfande till exempel. Och det är väl ingen som försvarar att man slösar bort sin arbetstid på sådant. Men samtidigt så har det ju inte blivit någon debatt om att arbetgivaren har gått in och tittat på exakt vad man gjort i sin dator. Och i och med de här AD-domarna, där domstolen har godkänt det bevismaterial som arbetsgivaren har tagit fram genom att gå in och undersöka de anställdas dator så betyder det ju att AD har sagt att det är okej att en chef kollar ens e-post, på vilka sidor man surfar på för att använda som bevismaterial i en domstol, vilket inkräktar på den personliga integriteten.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.
I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.
En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.
Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.
Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.
Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.
I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.
Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.
Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.
Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.
I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.
AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.
Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.
– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.
Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.
Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.
– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.
– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.